North Island pt. 2

Blue Duck Station

 

På smala, slingrande bergsvägar åkte vi för att komma fram till Blue Duck, ett stort, bördigt bergsområde där ägarna odlar olika saker, de har hästar och kor och bin och vacker natur runtomkring sig. Det fanns ganska många aktiviteter att välja mellan, de flesta ganska dyra så de flesta hoppade inte på någonting. En av ägarna förklarade för oss hur de försöjde sig i de ganska avlägsna ägorna mitt ute i bergen – de hade ju bl.a. ”gått in i turistindustrin” dvs. tog in turistgrupper som oss över natten. Hon förklarade också varför en av aktiviteterna bestod av ”goat hunting”: innan (den vita) människan kom och bosatte sig i New Zealand, fanns det endast en enda art av däggdjur på land – fladdermusen. Annars fanns det bara fåglar. Alla andra djur har blivit skeppade hit från Europa, vilket betyder att de har gjort/fortfarande gör ganska stor skada på ekosystemet. Getter är tydligen ett av de djur som gör störst skada i området där de bor på, och därför vill de mer än gärna bli av med dem. Det är väldigt svårt att tänka sig att det är så himla många djur som är vanliga i Europa, faktiskt inte hör hemma här på NZ. Och allt finns ju här nu – getter, får, kor, hästar, rävar, hermeliner, lamor, råttor/möss, kaniner etc. Av alla dessa, är inga av djuren särskilt välkomna här (förutom boskapen som drar in pengar förstås). Anledningen till att stället heter just ”Blue Duck”, är för att det i området bor väldigt många av arten blue ducks, och då deras antal har minskats drastiskt pga alla introducerade djur som äter deras ägg, jobbar de med att försöka bevara beståndet.

Nils och en något äldre kanadensisk man på vår buss bestämde sig för att köra en lerduvsskytte-duell. Många samlades för att titta på, och det blev väldigt jämnt, men till sist kan vi ju alla gissa vem som vann.

Efteråt gick vi på en timmes vandring ner till ett ganska stort vattenfall. På kvällen ordnades en brasa i det totala mörkret utomhus.

 

 

Mt Doom 
 

Tongariro Alpine Crossing

 

Detta hade några av våra resekamrater pratat passionerat med oss om, då det var ”the highlight of their trip”. Det är en heldagsvandring i bergen i Tongariro National Park. ”Mt Doom”, eller Ngauruhoe, från Lord of the Rings-filmerna, var ett av bergen man passerade på vägen. En ungefär 7 timmars-hike, som ses som New Zealand's bästa endags-trek. Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig, då jag inte riktigt har gjort något sådant tidigare, men förberedde mig på att det skulle bli tufft. Självklart skulle det kosta, national park fee ligger på 35 dollar. Företaget som skjutsade oss fram och tillbaka från startpunkten och målet, gav oss en massa uppmaningar om att vi inte skulle klättra upp till bergstopparna Ngauruhoe och Tongariro då det var alldeles för dimmigt och det fanns risk för att vi skulle gå vilse. Vi skulle också se till att gå i ordentlig fart, då bussen skulle plocka upp oss från målet 8 timmar senare, och om man blev sen skulle man få betala 200 dollar extra för att bli upplockad senare. Med detta i åtanke satte vi fart, och kände oss så förberedda som vi kunde bli för en heldagsvandring. Och jag blev väldigt positivt överraskad – hela upplevelsen var helt fantastisk!

 

Ungefär hälften av vandringen var bestigning, med den högsta punkten Red Crater som var ca 1800m ö.h. Med så låga och tjocka moln som omslöt oss, såg landskapet ut som en helt annan planet. Rödbrun jord, gråsvarta vulkanstenar, gröngul växtlighet och små porlande bäckar. Den tuffaste delen av uppstigningen var ”Devil's Staircase” - trappsteg och branta stigar längs med bergsväggen till vad som tycktes vara det oändliga. Efter denna pärs kom vi fram till South Crater, där man kunde välja att svänga av till toppen av Ngauruhoe/Mt Doom. Dimman låg fortfarande tjock, så alla förutom två killar bestämde sig för att inte göra det och istället gå vidare. Efter ännu en tuff och brant bestigning kom vi fram till Red Crater, där vi åt lunch. Då vi alla var ute i väldigt god tid, bestämde några av oss att sticka av till Tongariros bergstopp. På vägen dit sprack vädret upp lite, och vi fick fantastisk vy över Mt Doom, dalarna nedanför och turkosa sjöar; Emerald Lakes. Det tog oss en extra timme, och sedan var det dags för nedstigning! I början var det fortfarande ganska mycket upp och ned, men de sista två timmarna fick man verkligen jobba med motstånd och mot gravitationen. Utsikten nerför den slingrande stigen på bergsslätten var verkligen fantastisk! När man väl kom ner från själva berget, fick man fortsätta gå nedåt, trappsteg för trappsteg, i regnskogen. Nästan 7 timmar tog det från start till mål, inkluderat vår avstickare till Tongariro. Två killar i vår grupp slog rekordet – de tog endast 3 tim och 45 min på sig att gå hela vandringsleden (och de hann dessutom ta bilder på vägen)! Vi hade ungefär en halvtimme till godo att äta upp det sista av vår proviant och stretcha alla värkande muskler innan bussen dök upp. En öl fick vi för vår insats, och blev sedan skjutsade till vårt boende för kvällen – som måste ha varit det bästa jag har bott på i Australien/NZ för hostelpris! Rum för fyra med loft, eget badrum, kyl och varm choklad/kaffe, plus det allra bästa – utomhusjacuzzin! Jag höll nästan på att somna medans bubblorna tryckte mot mina krampande muskler. Det kändes riktigt skönt att känna att man lever!

 

 

 

Kort stopp i Wellington

 

Morgonen efter var vi alla riktigt stela från höften och ned, och efter några timmars bussresa med några stopp på vägen, kom vi fram till huvudstaden Wellington, som ligger i en vik på södra kusten av norra ön. Här skulle vi morgonen efter ta färjan över till södra ön, och då vi har hört gott om denna stad, har vi bestämt oss för att stanna några nätter extra under slutet av vår resa, innan vi flyger tillbaka från Auckland. Så denna gång hann vi inte med så mycket i världens blåsigaste stad. En promenad i solen längs med hamnen innan middag, och sedan ner till backpackerbaren med våra busskompisar för att heja på de som var med i beerpongtävlingen. Men hit kommer vi tillbaka igen.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0