Country Life in North Victoria
Red Cliffs ar en liten ort en halvtimme utanfor Mildura, som ar denna regions storsta stad. Inte sarskilt stor sjalvklart, men har allt man behover. Dar jag bor kan man daremot inte saga detsamma om, denna ort bestar I princip av en korsning med tva mataffarer, posten, busshallsplatsen, banken, biblioteket och utomhuspoolen. Allt inom 5 minuters gangvag fran hostelet jag bor pa.
Sa varfor kommer alla backpackers hit till denna hala och stannar I flera manader? Dels for att spara pengar, men framfor allt for att kunna soka for ett andraarsvisum. For att gora detta maste man ha jobbat med “regional work”, vilket betyder att alla vingardar och andra gardar som odlar gronsaker har sasongsjobb at alla backpackers som kommer hit. Detta betyder ocksa att manga blir utnyttjade, underbetalda osv. Men jag hade tur! Pa mitt jobb sitter jag ner hela dagen, under tak, med en flakt igang och musik och gott sallskap hela dagen. Vi skalar vitlok! Jag, Cristina, och tva tjejer fran UK, Becky och Josephine. Var chef ar riktigt schysst, ger oss bra betalt och vi far alltid formiddagsfika och en kall efter jobbet. Jag jobbar 7-15.30, sen blir vi skjutsade tillbaka till hostelet och har ett par timmars fritid innan man borde ga och lagga sig igen for att ga upp kl 6 pa morgonen.
Vi ar ungefar 100 personer pa hostelet, sa det ar latt hitta de manniskor man vill umgas med. Annars ar stamningen lite som att vara I skolan, med rykten och intriger. Dock ar alla valdigt vanliga och sociala, och det ar latt att umgas med folk.
Annars ar det valdigt surrealistiskt att vara har, langt bort ifran verkligheten I Sverige. Himlen har ar ALLTID helt underbar – spelar ingen roll vilket vader eller tid pa dygnet det ar. Jag trottnar aldrig pa att kolla upp pa himlen har. Och det ar fortfarande varma dagar har, trots att det ska vara slutet pa sommaren. Vanligtvis ar det ca 35 grader, det kyligaste jag har upplevt har var nar det var 17 grader en morgon, och da jag alla omkring och fros.
Annars finns det inte mycket mer att saga, alla ar har for att jobba for att kunna stanna ett ar till, sa man jobbar sa mycket man kan. Vi jobbar 6 dagar I veckan, vilket ar valdigt vanligt. Annars ar allt roligt man kan gora borta I Mildura, vilket ar lite svart att ta sig till utan bil da bussarna slutar ga valdigt tidigt har pa landet. Vi pa jobbet har iallafall bestamt oss for att ga pa karaoke I stan imorgon onsdag, vilket ar det forsta roliga som har hant pa lange. Och jag kan inte klaga pa country life – med ett relativt bra jobb som jag har just nu (och som det verkar som att jag kommer att behalla I ett antal veckor till) och med relativt gott sallskap sa kan jag bara se detta som annu en livserfarenhet som ar langt ifran det jag ar van vid hemma. Men, precis som alla andra har, sa langtar jag efter att komma harifran och borja resa igen. Den som vantar pa nagot gott..!
(Bilder kommer senare i veckan.)
Sa varfor kommer alla backpackers hit till denna hala och stannar I flera manader? Dels for att spara pengar, men framfor allt for att kunna soka for ett andraarsvisum. For att gora detta maste man ha jobbat med “regional work”, vilket betyder att alla vingardar och andra gardar som odlar gronsaker har sasongsjobb at alla backpackers som kommer hit. Detta betyder ocksa att manga blir utnyttjade, underbetalda osv. Men jag hade tur! Pa mitt jobb sitter jag ner hela dagen, under tak, med en flakt igang och musik och gott sallskap hela dagen. Vi skalar vitlok! Jag, Cristina, och tva tjejer fran UK, Becky och Josephine. Var chef ar riktigt schysst, ger oss bra betalt och vi far alltid formiddagsfika och en kall efter jobbet. Jag jobbar 7-15.30, sen blir vi skjutsade tillbaka till hostelet och har ett par timmars fritid innan man borde ga och lagga sig igen for att ga upp kl 6 pa morgonen.
Vi ar ungefar 100 personer pa hostelet, sa det ar latt hitta de manniskor man vill umgas med. Annars ar stamningen lite som att vara I skolan, med rykten och intriger. Dock ar alla valdigt vanliga och sociala, och det ar latt att umgas med folk.
Annars ar det valdigt surrealistiskt att vara har, langt bort ifran verkligheten I Sverige. Himlen har ar ALLTID helt underbar – spelar ingen roll vilket vader eller tid pa dygnet det ar. Jag trottnar aldrig pa att kolla upp pa himlen har. Och det ar fortfarande varma dagar har, trots att det ska vara slutet pa sommaren. Vanligtvis ar det ca 35 grader, det kyligaste jag har upplevt har var nar det var 17 grader en morgon, och da jag alla omkring och fros.
Annars finns det inte mycket mer att saga, alla ar har for att jobba for att kunna stanna ett ar till, sa man jobbar sa mycket man kan. Vi jobbar 6 dagar I veckan, vilket ar valdigt vanligt. Annars ar allt roligt man kan gora borta I Mildura, vilket ar lite svart att ta sig till utan bil da bussarna slutar ga valdigt tidigt har pa landet. Vi pa jobbet har iallafall bestamt oss for att ga pa karaoke I stan imorgon onsdag, vilket ar det forsta roliga som har hant pa lange. Och jag kan inte klaga pa country life – med ett relativt bra jobb som jag har just nu (och som det verkar som att jag kommer att behalla I ett antal veckor till) och med relativt gott sallskap sa kan jag bara se detta som annu en livserfarenhet som ar langt ifran det jag ar van vid hemma. Men, precis som alla andra har, sa langtar jag efter att komma harifran och borja resa igen. Den som vantar pa nagot gott..!
(Bilder kommer senare i veckan.)
Quest for Regional Work
Nu ar det dags att lamna storstan och prova lyckan pa landet. Da det ar sasong for att plocka diverse frukt och gronsaker, ska jag (sasom manga andra backpackers gor) bege mig ut och leta sana jobb. Det blir att aka 15 timmar med tag och buss till en liten stad som heter Mildura, som ligger i norra Victoria, mellan Adelaide och Melbourne. I den regionen finns det manga olika farms som odlar massa olika saker, framst frukt och gront. Har varit i kontakt med ett av de hostels i omradet som har bra rykte nar det galler att ha kontakt med arbetsgivare och hitta jobb, Oasis. Imorgon bitti aker jag och min danska kompis Cristina ivag till Mildura.
Sista helgen i Sydney har varit intensiv, da man har velat umgas med alla de skona manniskor jag har traffat har. Dessutom ar det manga av de som aker samma vecka som jag, sa igar lordag blev det riktigt roj da det var sista lordagen for ett par stycken, forutom jag sjalv. Manga som jag hoppas att fa traffa igen!
..Inga bilder blir det heller denna gang, det ar mycket att sta i sista dagen innan avfard och nya erfarenheter...
