tinak.blogg.se

Ännu en behaglig vecka i storstan, även om vädret är upp och ner. Den 21:a, dagen då världen skulle gå under, och medans vi väntade tålmodigt passade vi på att gå på en speciell sommarmarknad. "Village Bizarre" i The Rocks, där de hade olika roliga aktiviteter. På torget lärdes det ut delar av Michael Jacksons kända koreografier. Silent Disco fanns bredvid där det plötsligt inte blev så tyst längre så fort "Gagnam Style" spelades i hörlurarna. Vi lärde oss att rocka rockring på riktigt av ett proffs (jag är väldigt glad att jag äntligen har fattat grejen!). Vi stod i kö hur länge som helst för att trycka in oss med 10 andra människor i ett rött sammetsbås, där vi fick höra en dockas märkliga livshistoria.

Barberare och hårfrisörer, som kunde skapa häftiga 20-30-talsfrisyrer GRATIS, var på plats - självklart var listan helt full när jag kom dit, och barberaren berättade för Nils att de tyvärr endast gjorde helrakningar då de inte hade tillgång till spegel (och så länge jag får bestämma, åker skägget inte av!). Massa gott att äta fanns där förstås, så man kan inte klaga på den dagen, men det var ändå skönt att det inte var den allra sista.

I lördags hade vi bestämt med Morten, som vi träffade på Castaways, att åka till Blue Mountains. Lite svårt att hitta lättillgänglig turistinfo om området, så i all hast på centralen bestämde vi oss för att chansa och bara köpa biljett till en av stationerna i närheten av nationalparken. Katoomba visade sig vara det ställe som de flesta åker till, då det är närmast de mest kända landmärkena. Två timmar på tåget, och vi gick enkelt till ortens utkant, där den första utsiktsplatsen över nationalparken befann sig. Vi bestämde oss för att ta en ordentlig bergsvandring som skulle ta oss ca tre timmar.

Vi började med Three Sisters, och gick till slut en ganska lång omväg i slutet, vilket gjorde att hela vandringen tog oss över fyra timmar. Och det var lite tufft också - mycket upp- och nerförsterräng. Det var inte heller helt lätt att hitta, då kartan vi hade inte var tillräckligt utförlig och de flesta vi frågade inte kunde hjälpa oss särskilt mycket. Men vilka vyer vi fick se på vägen! Så otroligt fina utsikter, höga klippväggar och djupa gap. Anledningen till namnet "Blue Mountains" gissar jag kommer från bergsvyerna - i det ljuset ser bergen på avstånd ut att vara blåa, trots att de egentligen har en ganska sandig färg, och är täckta av regnskogsvegetation.

I slutet kom "mardrömsbestigningen" i form av "The Giant Stairway" - 900 trappsteg uppför sidan av en bergsvägg. Efter över tre timmars vandring var detta verkligen en utmaning. Men självklart långt ifrån omöjligt, och vi kände oss ganska så slut och förnöjda efter denna bestigning, och traskade med långsamma steg tillbaka till stationen.

Söndagen bjöd på härligt väder, och vi tog färjan över till Manly och låg på stranden i några timmar. På kvällen hade vi blivit bjudna hem till Morten, som jobbar som kock, skulle laga julmiddag åt oss. Fyrarätters, med en blandning av skandinaviskt och aussie-mat, otroligt gott och trevligt!
Julafton, och vi åkte till Manly Beach, tillsammans med danskan Cristina som vi träffat i Sydney tidigare, och hennes vänner för att "julhänga" på stranden. Kul att se andra människor vara på stranden iklädda julmössa och badkläder. Lite picknick blev det också,vi hade köpt frukt och tabbouleh med yoghurt (=lyx!) och vi bjöd alla på morotskaka. Tyvärr höll inte vädret i sig lika länge som vi hade hoppats på, i slutet av eftermiddagen blev vi tvungna att packa ihop och åka tillbaka till stan. Men väldigt tur hade vi, som "firar" jul på julafton, för hela juldagen regnade det. Hela dagen. Vi satt inne hela dagen och kollade på film, tills vi till slut blev tvungna att gå ut och jaga efter mat. Alla stora matkedjor är HELT stängda på juldagen, vilket förvånade mig väldigt mycket, hur kan det vara stängt en hel dag i en storstad som detta? I en storstad som detta finns det däremot kulturellt mångfald, så kvällens middag blev till fördel asiatisk. Vi gick in och spelade lite arkadspel, där jag självklart briljerade i att skjuta i basketkorgen (still got it!) och gammal hederlig Pinball.

Idag annandag jul, är  förutom starten på mellandagsrean, även Nils sista dag här i Australien. Vi har tagit färjan ut till Watsons Bay, Sydneys äldsta fiskarby och en kort promenad till South Head, en av två stora uddar som vetter ut mot havet. Vi gick även till Harbour Bridge, och uppför en av pelarna, där vi fick veta (ännu mer) historia om bron och ännu en fin utsikt över hamnen och staden överhuvudtaget, 89 m ö.h.
Det är tråkigt att Nils ska åka härifrån, nu är det dags att fortsätta äventyret på egen hand. Snart får jag finbesök från Stockholm, då Frida kommer till Sydney för att bl.a. fira in det nya året!

 

God fortsättning!