Perth - varldens mest isolerade stad

Fredagen den 31:a maj var var forsta heldag i Perth. Vi hade en lugn forsta helg, och bara kollade runt i stan och pa fredagen rakade det vara premiar for vintersasongens kulturella aktiviteteter – Winter Arts Festival, och min forsta upplevelse av den Australiensiska vintern var nar de anvande skummaskiner for att slappa ner s.k. ”sno” pa oss – jag foredrar (nastan) riktig sno maste jag saga.

Perth ar en turistvanlig stad, iallafall om man vill rora sig i Perths innerstad, som ar relativt litet och lattoverskadligt. I centrum kan man aka nastan alla bussar gratis, sa lange man endast ror sig inom centrum. Staden som ar kand for att vara varldens mest isolerade storstad (beraknat pa avstandet till nasta narmaste storstad) ar en ganska utspridd stad med 2 miljoner invanare. Vadret ar nu ganska kallt, ca 20 grader men soligt nastan varje dag. Pa vissa satt paminner stamningen i stan om Goteborg, da aven Perth kanns som en stor smastad, speciellt da folk har ar valdigt trevliga och pratvanliga. Enligt folk fran stan hande det inte mycket i Perth for 10 ar sedan, men det har hant mycket sedan dess och nu har den mer att erbjuda gallande jobb, kultur och noje. Jag fick ett gott intryck fran allra forsta borjan, da det verkar vara en ganska kulturell stad med tanke pa sin storlek. Gatorna kantas av professionella musiker som jobbar som gatumusikanter, och de tjanar bra pengar da Perth ar en rik stad i och med gruvindustrin som ar mest baserad i Western Australia, och har hjalpt hela landets ekonomi enormt mycket.

Var forsta lordag gick jag och Sara till en ekologisk gronsaksmarknad. City Farm ar ett kooperativ som inte far statligt bidrag, och forlitar sig privata donationer och volontararbete. Det kanns som en liten oas i storstan med massa olika sorters ekologiska frukter och gronsaker, som de odlar och tar hand om pa plats.

Vara forsta fem natter spenderade vi i Banjo's Backpackers, som ar ett nyrenoverat hostel som tidigare har varit fabrikslokaler, vilket har resulterat i manga oppna ytor med danslokal eller performance-potential. Da hostelboende i Perth ar valdigt dyrt, bestamde vi oss for att leta efter ordentligt boende sa fort som mojligt. Onsdagen 5:e flyttade vi in i en 3,5:a, i en valdigt modern lagenhet mitt i centrala Perth. Har bor vi med 3 andra tjejer, Amanda och Joy fran Taiwan och Jenny fran Malaysia. De ar valdigt trevliga och latta att bo med, och jag har lart dem lite svenska och de har i sin tur lart mig nagra fraser pa mandarin, som ar deras gemensamma sprak. Da vi delar rum tva och tva betalar vi $165 var per vecka, vilket ar ett bra pris i en Aussie storstad och speciellt med tanke pa att vi bor mitt i smeten (nagot lagre an samma arrangemang skulle vara i Sydney t.ex.)! Allt man behover ar max 10 min gangvag bort – inklusive Northbridge, som ar centrum for Perths nattliv. Pa gatan vi bor pa finns aven ett antal barer, och det ar valdigt smidigt att bokstavligt talat ta hissen ner, ut genom porten och ga over gatan for att ha en trevlig utekvall (alternativt ga 10 min bort till Northbridge).

Jag hade fran forsta borjan endast tankt att stanna i Perth under de fa veckor jag hade kvar innan jag aker tillbaka till Sverige den 25:e juni. Sara och Dom har dock planer pa att bosatta sig har till deras andraarsvisum gar ut om ca ett halvar, alternativt hitta ett jobb som erbjuder sponsorship. Sponsorship kan man fa via ett jobb, och oftast far man da ett langre arbetsvisum pa mellan 2-5 ar. Det ar inte det lattaste att fa ett sponsorship, da foretaget som man jobbar for maste betala en stor summa till migrationsmyndigheterna for sjalva visumet. Men sjalvklart behover man alltid borja nagonstans innan man kan ga vidare med de seriosa planerna, sa vi har alla tre sokt sa manga olika sorters jobb som mojligt.
Det enklaste sattet att leta efter bade jobb och boende ar via Gumtree – en hemsida dar man kan lagga upp annonser om i princip vadsomhelst. Det var pa detta satt bade jag och Sara har fatt jobb, och aven hur vi fick tag pa vart boende. Ett annat tips vi fick var att kolla igenom en av de stora dagstidningarna – The Western Australian – varje onsdag och lordag, da de satter in manga jobbannonser. Aven pa detta satt har Sara fatt jobb, och ett par andra manniskor som jag har lart kanna har i Perth. Manga backpackers har tagit sig till Perth under den senaste manaden for att soka jobb, men det ar svarare nu nar det ar vinter har. Trots allt lockar det folk, speciellt da gruvindustrin ar stor har och paverkar andra branscher ocksa, exempelvis restaurang och detaljhandeln, da det oftast ar en stor personalomsattning i dessa branscher men efterfragan ar stabilt hog – har har folk jamt pengar att slosa.

Via Gumtree fick jag ocksa ett tillfalligt jobb, som maste vara en av de mest intressanta jag nagonsin har haft. Ett par som har ett eget filmproduktionsbolag, filmar dokumentarer som de skickar in till diverse olika internationella filmfestivaler. Under deras senaste filmprojekt, inspelat forra aret, foljde de tva finlandssvenska tjejer under deras regional work (de slags arbete man behover gora i 88 dagar for att kunna soka ett andraarsvisum) i en countrypub i en liten ort i Western Australia. Jag har hjalpt dem i deras redigeringsarbete genom att kolla igenom filmsekvenserna med svenskt tal och oversatta dessa muntligen. Jag lyckades landa jobbet genom att salja in mitt kulturprofessionella intresse for film, samt att mitt personliga intresse for just detta projekt da jag berattade om mina farska erfarenheter av att, som backpacker, ha jobbat ute pa landet i tre manader. Peter och Melissa ar riktigt trevliga, intellektuella personer som haller pa med intressant projekt – deras kommande dokumentar efter denna handlar om en aboriginsk community ute i bushen i Western Australia. Genom dem har jag fatt lite mer klarhet i grunden till problemen som detta land har med de aboriginska bosattningarna – da man har tvingat in olika nomadfolk i samma lilla omrade, vilket skapar manga kulturella problem pga olika traditioner etc. Alkoholproblemen kommer som en bieffekt av detta, och aven den hoga arbetslosheten och kriminaliteten.
Att oversatta sa dar pa rak arm ar sjalvklart svart, vilket jag ocksa hade forvantat mig att det skulle vara, speciellt med tanke pa att det ar finlandssvenska som jag oversatter. Men det ar samtidigt en valdigt rolig och intressant process att ta del av, och vi har haft manga valdigt givande intellektuella samtal – en sallsynt vara under min tid har i Australien.

Nu ar jag inne pa min sista vecka i Perth, innan jag aker tillbaka till Sydney for att ta flyget till Sverige darifran. Mycket har handlat om att forsoka njuta av staden har att erbjuda, speciellt socialt da vadret inte riktigt tillater strandbesok. Vi har gatt pa ett antal temakvallar, som open mic night, pa olika barer, och jag har ocksa traffat pa ett antal vanner som jag larde kanna under min tid i Red Cliffs.
I lordags hade vi alla i lagenheten en stor knytismiddag, da alla lagade nagonting fran deras hemland. Lite konstigt blev det, da svensk husmanskost ar langt ifran lika spannande som asiatisk, och vi dessutom alltid maste tanka sa budget som mojligt da matkonstnader i Australien ar hoga. Jag lagade pyttipanna, Dom lagade potatis och tysk korv, Sara bakade en typisk irlandsk dessertpaj, medans Amanda lagade en flaskgryta med ris, Joy gjorde en jattegod gronsaksratt och Jenny lagade friterad banan till efterratt. En av deras vanner hakade pa, och lagade aven hon en efterratt – en valdigt sot gronsakssoppa. Mycket mat blev det! Sjalvklart gick vi sedan alla ut och festade efterat. Perth pa natten ar en valdigt saker stad, har hittills inte upplevt nagot stok nar man ar ute pa natten. Som sagt, det ar en god stamning i stan generellt. Nu pa sondag lamnar jag Perth och kommer att njuta av varenda minut jag har kvar har tills dess!

Bilder fran Perth kommer upp imorgon!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0