tinak.blogg.se

Blev inte rikigt som planerat i torsdags, när vi skulle ha tagit flyget till Cairns. Vi fick veta att flyget skulle bli tre timmar försenat pga ett mekaniskt fel på planet. Snabbt och smidigt blev vi skjutsade tillbaka till Ayers Rock Resort, där vi blev bjudna på pasta- och pizzabuffé innan vi åkte tillbaka för att äntligen ta flyget. Då var det plötsligt ny information: flyget var inställt och planerat att avgå nästa dag. Inte lika bra, vi hade ju redan bokat hostel i Cairns och det var alldeles försent att avboka för natten. De på hostelet var dock väldigt förstående, och lovade att göra så gott de kunde för att sälja våra sängplatser så att vi skulle slippa betala för dessa.

Qantas gick snabbt till handling för att hålla oss resenärer så nöjda som möjligt: vi fick sova på det bästa hotellet på orten över natten, och blev dessutom bjudna på både middag på valfri restaurang på området samt frukost på morgonen. När vi gick in i vårt rum för natten kom vi snabbt fram till att det kommer att vara det bästa boendet vi kommer att ha på vår resa. Stor dubbelsäng, tv, egen balkong. Stort badrum med ordentlig dusch, egna badrockar. Standard för hotellboende - lyx för en backpacker. Väldigt nöjda var vi med att tillbringa natten där, istället för på ett hostel i Cairns. Och frukostbuffén på hotellet var en riktigt ordentlig frukostbuffé. Hur mycket som helst av allt. Jag tryckte i mig vattenmelon och färska croissanter som att det var min sista måltid.

Väl tillbaka på flygplatsen blev vi nu endast två timmar försenade. Det hade dessutom börjat ösregna i öknen. Inte riktigt en upplevelse som alla får mitt i Australiens Outback!
Från flygplanet såg man hur landskapet förändrades: från det platta och röda sandiga till väldiga berg fyllda med tropisk skog. Från 0% luftfuktighet till närmare 80%. Cairns.

I tisdags åkte vi tidigt till flygplatsen i Brisbane, vårt flyg till Ayers Rock via Sydney skulle åka 07.00. Ganska långt innan vi landade såg man hur tydligt landskapet nedanför förändrades. Jag blev slagen av alla färger, hela ökenlandskapet såg ut som ett enda lapptäcke av rött, brunt, gult, grönt, grått, svart.. Och som ur ingenstans dyker den plötsligt upp i mitt synfält: Uluru! Jag drar ofrivilligt efter andan. Från en sådan hög höjd är den ändå massiv, världens största monolit. Den enorma röda stenen har en höjd på ca 350m och en omkrets på 9,4km. Jag är själv förvånad över hur tagen jag blir. Det är Uluru, i kombination med detta ökenlandskap, som är helt olikt den miljö jag annars har upplevt. Jag har varit i öken förut, men det har varit arabisk öken, där sanden är gul och växtligheten knapp. Denna öken är levande: sanden är röd och det finns så många olika växter med olika former och färger. Egentligen borde jag inte vara förvånad, hur skulle annars aboriginerna ha kunnat leva här i tusentals år?

Det är varmt, molnigt och skönt när vi landar. Busschaffören tar oss till Ayers Rock Resort, en liten turistort som har byggts upp av en och samma företag för all möjlig sorts komfort mitt ute i ingenstans. Det är som en liten by för turister. Hotell med olika standard (ganska hög miniminivå), ett litet torg med en supermarket, frisör, café, restauranger och souvenirbutiker. Allt är självklart dyrt, dyrt, dyrt. De har också ett konstgalleri med aboriginsk konst, en polisstation, en vårdcentral och en bensinmack där bensinpriset är ungefär dubbelt så dyrt som på östkusten (dvs lika dyrt som i Sverige). Vi får veta att närmsta sjukhus ligger i Alice Springs 45 mil bort, och att de därför har Flying Doctor's Service.

Outback Pioneer Hotel & Lodge heter stället där vi ska sova för natten. Första kvällen tar vi det lugnt, då vi ska på campingtur dagen efter. Kollar runt i orten, går till utsiktsplatserna i närheten, försöker acklimatisera oss till det torra och varma ökenvädret. Att hänga på Outback Pioneer känns som att vara någonstans mellan USA och England. Utomhuspuben är stor och har massa biljardbord. Hela hotellet är rymligt med många utomhusplatser. Det är många amerikanska familjer som bor här, men stämningen kantas av brittisk imperialism i modern tappning. Det känns lite olustigt att vi alla tar det för givet att vi ska vara här och göra vad vi vill, på ett område som så länge har varit aboriginskt.

Dagen efter, onsdag, ska vi på utflykt med Adventoure Tours i två dar. Vi möts upp utanför ett av hotellen och på eftermiddagen, och efter lite fram och tillbaka med upphämtning av försenade i gruppen åker vi ut till Kata Tjuta, en samling av 36 bergsmassiv. Det blir en 6km lång vandring, vilket i den värmen är mer ansträngande än man kan tro. Under vandringens slut började det att regna lite kort, det första regnet sedan april. Vår guide Mark berättar för oss att av alla besökare Red Centre-området är det endast 2% som får uppleva regn. Jag kan ju inte påstå att jag kände mig speciellt unik för det. Den varma ökenvinden kompenserade för allt, och jag önskar att det kunde vara sådan vind i Sverige med.

Två timmar senare var vi tillbaka i bussen, och jag var helt slut. Då var det dags att åka ut till utsiktsplatsen för solnedgång vid Uluru. Vi fick ett glas bubbel och tog väl ungefär 50 000 bilder till. Väl tillbaka i campingen blev det grillat: kamelkorv och kängurukött. Känguru smakar ungefär som vilt, och är ganska segt, kamelkorven var definitivt godare än väntat. Efter middagen gick jag och Nils för att lägga oss - morgondagen skulle bli riktigt tidig. De flesta andra sov i vanliga tält med sovsäckar, men vi körde "glampingstyle" - en egen liten tältstuga med el och riktiga sängar. Och tur var väl det, för mitt i natten vaknade vi av en ökenstorm, och hade vi sovit i vanliga tält hade jag säkerligen blåst iväg. Nu var det bara att lugnt somna om istället.

04:30 var det dags att gå upp, den mörkaste tiden innan soluppgång. Med ca 15 grader var det 20 graders temperaturskillnad från dagen. 06.00 stod vi och trängdes bland alla andra turister på utsiktsplatsen för soluppgång vid Uluru. Detta, som defintivt var min höjdpunkt bland alla aktiviteter, blev inte lika dramatiskt som väntat då det var lite dis, men när solen väl kom fram var den glödande röd. Hade jag fått välja hade vi fått stå kvar där länge till, men tyvärr hade vi ett tajt schema den dagen. Det var nog det enda som var negativt med en arrangerad tur, att vi inte fick lika mycket tid på platserna som vi hade velat. Annars var det mycket positivt, bl.a. att man fick så mycket extra information om området och Adventure Tours är också väldigt bra på att respektera aboriginers rätt till området. Vi blev ständigt påminda om de regler och önskemål som gällde, främst på Uluru som är en väldigt helig plats inom aboriginsk kultur.

Dags för Base Walk på 5km runt Uluru, och kl 8 på morgonen började det redan bli lika varmt som maxtemperatur på dagen. Det är så otroligt och obeskrivligt vackert, vi tog säkert 150 000 bilder på den sträckan. Jag förstår verkligen varför en gammal kultur anser Uluru vara heligt. Som ur ingenstans reser sig denna röda, mäktiga koloss och har så många olika former och djup. Vissa platser av Uluru får man inte fota pga den höga betydelse just den platsen har för aboriginsk kultur. Uluru ingår i deras skapelseberättelse, och aboriginsk tro är vidskeplig - vissa platser är så heliga att de endast ska upplevas på plats. Australiensisk lag har sedan 1986 gått mer åt rätt håll, och det är dyra böter på 2500 dollar ifall man bryter mot detta. Att klättra uppför Uluru är en annan viktig sakfråga för aboriginerna: så helig är Uluru att det överallt står önskemål om att inte göra det. Att klättra på deras mest heliga plats är definitivt en "slap in their face". Trots detta är det inte förbjudet att göra det, men den plats där man kan klättra är 95% av tiden stängd pga olika skäl som oftast är väderrelaterade, men kan också vara kulturmässiga och av respekt för någon som har dött t.ex. Över 35 personer har dött när de har försökt klättra upp. Det är också böter på ifall man försöker klättra fast det är stängt, på 7500 dollar. Man hade ju kunnat tycka att den skulle kunna vara stängd 100%, men än är inte turistindustrin med på noterna.

Vi hade en guidad tour med en aboriginsk man, som berättade mer lite mer om skapelseberättelsen och kopplingen till Uluru. Vi fick också ett litet prov av olika växter i området, som traditionellt har använts till olika praktiska saker som t.ex. mot huvudvärk, som preventivmedel, schampo. Vincent, som han hette, var utbildad inom politik och ekonomi, och berättade även mycket om situationen för aboriginer dels i närområdet och i Australien överlag, och det är långt kvar tills Australien är ett enat land. Mycket påminde om Sydafrikas apartheid, då regeringen tar 50% av det de tjänar, och det området han kom ifrån är väldigt utsatt, fattigdomen utbredd med en arbetslöshet på 70%. Han var arg, och använde sin ilska på ett konstruktivt sätt: via politiken och internet och genom att hålla i turistrgrupper som oss - allt för att "raise awareness". Jag fick en helt annan respekt för ett folk som fortfarande måste kämpa för att få rätt till det som har varit deras från början - och rätten till grundläggande mänsliga rättigheter. Vincent tog samerna som exempel på dit han och många andra i Australien strävar. T.o.m. New Zealand ligger före, där maori har inbegripits i det vita samhället på ett helt annat sätt, man får lära sig om maorikultur i skolorna och även i andra delar av samhället.

Man kan inte påstå att vi inte hade hunnit med mycket, och klockan var ändå bara lunch. För mig och Nils innebar detta att vi skulle äta och sedan dra oss till flygplatsen. Lämna detta torra varma klimat, och istället hamna i Cairns fuktiga varma klimat. Jag är väldigt glad att vi valde att ta oss ut hit. Eller för mig var det inget val, jag har alltid velat ta mig till Uluru när jag väl kom till Australien. And I'm so glad that I did!

 

Kom fram med bussen igår vid midnatt. Vid det laget var vi rätt så trötta. Det var bara att ta sig till hostelet, Base Central, och slagga direkt.

 

 

Idag har varit en lugn dag, då vi mest har tagit tag i nödvändigt som att starta upp australiensiska bankkonton och fixat med grejer på internet, bl.a. checkat in oss på flyget imorgon till Ayers Rock. Under dagen har vi också strosat runt i centrala Brisbane. Gått runt i butiker, och hängt i den finaste parken i stan med massa konstiga fåglar, ålar i dammen och ödlor (som tydligen finns överallt). Här känner man av det tropiska klimatet, luftfuktigheten är hög, det är varmt och skönt och vägarna kantas av höga palmträd.

 

 

Tidigare gick vi förbi Peter Pan's travel agency för att hämta ut gratis middagsbiljetter vi hade fått. När vi var på Mojo så passade vi nämligen på att boka upp oss på diverse aktiviteter längs med östkusten (bl.a. Whitsundays och Fraser Island) och då fick vi lite vouchers med olika gratiserbjudanden på köpet. Killen som jobbade där berättade för oss att han lyssnar mycket på svensk musik, och att han bl.a. hade varit på en konsert med Promoe i januari. Han gav oss också hattar med flugnät över när vi berättade att vi ska åka till Ayers Rock imorgon.

 

Snart ska vi gå och äta gratis middag på puben, tror det var grillad korv eller nåt liknande. Sen är det dags att packa ihop grejerna igen. Det blir ännu en tidig start då vårt flyg åker 07.00 imorgon bitti. Vi stannar en natt på vandrarhem där innan vi åker med på en tur ut till Uluru och campar ute en natt. Can't wait!

 

 

 

 

 

 

Efter att ha varit internetlös i en vecka kan jag nu äntligen uppdatera min blogg. Har haft en riktigt skön vecka med Mojo Surf på Spot X!

I måndags åkte bussen kl 07.00 från Sydney, och eftersom busschafförerna här måste ta rast varannan timme så var vi inte framme förrän kl 17. Spot X, eller Arrawarra Beach, är dels ett Surf Camp och en vanlig camping. Dit kommer det dels folk som vi, som surfar mellan 5-12 dagar, dels har de Surf Academy på 1-3 månader där man går ett mer intensivt program för att bli en bättre surfare. Går man hela tre månaderna blir man också internationellt certifierad surfinstruktör.

Den gruppen vi åkte med bestod främst av britter och tyskar varav alla, förutom vi och en holländska, skulle stanna 5 dagar innan de åkte vidare till Byron Bay. Det är ett riktigt schysst gäng som jobbar där, och vi fick ett varmt välkomnande när vi kom fram. En viktig sak vi fick lära oss var att surfare hälsar på varandra med ett "Yeeew!", i ett ganska ljust tonläge. Alla gjorde detta. Hela tiden. Det var bara att rätta sig, och det tog inte många timmar innan vi alla sprang runt och ropade "Yeeew" till varandra som att vi aldrig gjort något annat.
Själva området är ganska isolerat, vi hade en hel lång strandremsa nästan helt för oss själva. I och med att högsäsongen inte riktigt startat igång än var vi verkligen helt själva ibland, förutom de andra gästerna på campingen och några rika knösar som hade stora strandhus i närheten.

Så vad gör man på Spot X med Mojo Surf? Startar dagen antingen kl 6 eller 8, går och äter frukost. Surflektionen börjar en timme senare, så det är bara att knö in sig i en blöt och kall wetsuit och dra igång. Vi var i vattnet i ungefär två timmar, oftast med två instruktörer beroende på hur många vi var. Efteråt var det fri lek innan lunch kl 12. 13.30 var det dags för Expression Session, då fick man välja att antingen surfa en stund, ligga på stranden, spela beachvolley.. Middag kl 18, och varje dag tog de en bil till Bottle Shop ifall man ville fylla på med alkohol inför kvällen. Beroende på stämningen i gruppen blev det antingen fest eller filmkväll/biljardspel, kan väl säga att det var någon av dessa två varannan dag.

De flesta som kom dit till Mojo Surf var också på början av deras Working Holiday-visum, och precis som en själv väldigt entusiastiska och glada, och väldigt sociala. Träffade inte en enda människa under den veckan som jag inte tyckte om, alla har varit så himla trevliga och lätta att umgås med.

Väderskillnaden bara 8 timmar upp från Sydney var märkbar, nu var vi i subtropiskt klimat. Eftersom det inte riktigt är sommar än så var det lite växlande, första två dagarna var det mulet på dagen och hällregn och åska på kvällen. Resten av veckan var det finfint, och då blev det mycket beachvolley på stranden, men så fort solen gick ned så blev det kyligt. Då var det skönt att kunna sitta ute vid deras camp fire och bara slappa, eller festa.
Surfandet har gått bra, men det är väldigt svårt. Det hänger ju heller inte bara på en själv utan också på förhållandena. Vissa gånger var vågorna bara inte bra alls, och det kändes som att det enda man gjorde en hel lektion var att "nose dive" (när man inte hinner ställa sig upp på brädan innan framdelen av brädan dyker ner i vattnet och man själv följer med). Men på fredagen gick det riktigt bra för mig, då kändes det som att jag hade fattat grejen och vågorna var perfekta.

Stämningen hela veckan har varit väldigt laid back, och det finns ganska bra alternativ för den som skulle vilja stanna längre på Mojo Surf. Några i vår grupp, som var duktiga för att vara nybörjare, bestämde sig för att stanna och gå Surf Academy i en månad. Anledningen till att inte fler gör det handlar nog mer om pengar än vilja (en månad kostar 3360 Aus dollar), men om man inte har råd kan man också jobba för Mojo Surfs camping samtidigt som man går Academy, då kostar det bara 600 dollar. Man kan också komma dit bara för att jobba och då få gratis mat/uppehälle samt låna deras surf grejer. Det var några som ville att jag skulle stanna kvar och jobba, men det funkar inte nu med vår resplan. Men jag funderar starkt på att åka tillbaka dit på vägen ner på kusten igen, nångång i november. Då är det sommar, vilket betyder mer folk och mer att göra.

På söndagen var det dags att skaka ur sanden ur kläderna, packa ihop grejerna och hoppa på Greyhound-bussen till Brisbane. En heldag i Brisbane innan Uluru/Ayers Rock.

YEEEW!!

 

Hej, ok, jag är uppenbarligen inget bloggproffs. Hade precis skrivit ett ganska långt inlägg och skulle bara kolla igenom det, och då bestämde blogg.se att jag skulle bli utloggad istället. Allt blev raderat. Kul. Så nu får det bli lite kortare!

Flygresan med Qantas gick smidigt och bra, de tog hand om en bra under flygningen. Massor med filmer att underhålla sig med, och man kände sig som en bebis - antingen sov man eller så åt man. Vi kom hit till vårt hostel, Wakeup, tidig fredag morgon (torsdag kväll i Sverige) och sov bort i princip hela dagen. Under helgen har vi endast utforskat närområdet, annars har vi mest försökt ta igen jetlagen. Vi bor precis vid huvudgatan, George Street, i centrala Sydney som tar en hela vägen till hamnen där bl.a. Sydney Harbour Bridge och operahuset ligger. Vi bor också i Chinatown, vilket innebär god mat och schyssta marknadspriser runt hörnet, och att jag äntligen får känna mig medellång.

Wakeup är ett schysst hostel, stort med hjälpsam personal. De har en bar på nedersta våningen, där de har frukost på morgonen, och middag på kvällen till schyssta priser. Temakvällar är ju givet. Ikväll satt vi där och åt deras "Sunday Roast", och pratade om kommande veckans surfkurs med Mojo Surf. Då kommer det in några surfarkillar i baren, med "Mojo Crew"-tröjor. Jag går fram och pratar med dem, och det är de som vi ska åka upp med imorgon bitti och surfa med hela veckan. De tyckte att det var jättekul att vi hade bokat en hel veckas surf (de flesta bokar 5-dagars): "You're staying for the weekend too? You're gonna have a blast!" De poängterade även att vi inte skulle ha tid att sova, utan det är surfa hela dagen och festa hela kvällen som gäller. Trevligt tyckte jag, men kommer inte vattnet att vara kallt då? undrade jag, badkruka som jag är. Men tydligen blir vattnet inte kallt när man surfar, iallafall inte om man är en 'surfer'. Ja, vi får väl se om jag kommer bli en sån.

Upp tidigt imorgon bitti för att checka ut och ta oss runt hörnet där bussen ska stå och vänta. Kl 07:00 bär det iväg, ca 8 timmars bussresa norrut till en hel veckas surfande.
Får helt enkelt se till att "have a blast"!

Gbg-London-Singapore-Sydney. Framme fredag 14/9 05:15 lokal tid.

Ser fram emot att komma fram till Våren!