tinak.blogg.se

Torsdag var ännu en fin dag, och på eftermiddagen möttes hela gruppen upp vid hamnen för att åka ut med segelbåten New Horizon. Vi var totalt 35 personer, med 4 i besättningen inräknad. Båten var mindre än de flesta av oss hade väntat oss, och vi undrade hur vi alla skulle få plats att sova, men det visade sig att de hade lyckats trycka in tillräckligt många trävåningssängar under däck. Jag och Nils trodde att vi skulle få snorkla redan första dagen, men så var det icke. Vi skulle bara åka ut till Tongue Bay, där vi skulle lägga till för natten, och mingla under tiden. Vägen ut var väldigt vågig, och trots att jag hade tagit en tablett så blev jag smått sjösjuk, vilket gjorde det svårt för mig att koncentrera mig på att socialisera. Två timmar efter avfärd lugnade det ner sig avsevärt.

 

 

 

Majoriteten av de på båten var glada engelsmän och skojfriska irländare. Jag och Nils representerade Sverige, sen var det fyra tjejer från Tyskland och en kille från Holland. Irländarna (a.k.a. "Team Irland", som de benämnde sig själva till) skulle egentligen åkt med på en annan båt, The Clipper, som är en stor partybåt med plats för ca 60 pers. Den hade dock inte fått tillräckligt många bokningar, så då blev de bokade på denna tur istället, vilket förståeligt lämnade de lite besvikna. New Horizon är inte stor, och mer en mingel-ha-det-trevligt-båt än fest. Första kvällen försökte de därför att festa ändå, men de allra flesta gjorde som oss och gick och lade sig tidigt.

 

 

 

Fredagen blev en tidig start. Tongue Bay ligger vid Whitsunday Island, den mest kommersiella av alla 74 öar som Whitsundays består av. Där finns en av världens vackraste stränder, Whitehaven Beach. Sanden är helt vit och otroligt fin, och består av 98% silica (kiseloxid). Man kan alltså slipa glas och smycken, och borsta sina tänder med den sanden. Fun fact: NASA tog sand från Whitehaven Beach för att tillverka glaset till Hubble-teleskopet. Eftersom hela Whitsundays och det omgivande Stora Barriärrevet är en nationalpark kan det inte ha varit billigt för dem att göra detta. Så på stranden hängde vi ett tag, solade lite, gick i det klara, turkosa vattnet där vi såg stingrockor. Sen var det dags att ta sig till en annan plats för att snorkla. Det finns giftiga brännmaneter i vattnet, och även fast det inte var säsong för dessa än så fick vi ta på oss "stinger-suits" (lite tunnare än vanliga våtdräkter). Och tur var väl det, för när vi väl plumsade i så var vattnet riktigt kallt. Alla tyckte det - inte bara jag! Vi var i vattnet så länge vi pallade, vilket var en ganska lång stund efter att jag hade börjat hacka tänder. Men det var ju så fint, så man ville inte gå upp. Såg massa olika fiskar och korall i alla sorters färger. På vissa ställen var det så grunt att det fanns risk för att förstöra korallen om man simsparkade med benen, så då kunde man bara flyta omkring.

Efter snorkel så skulle vi åka iväg till en annan ö inför solnedgången, och på vägen dit passade alla på att ligga och sola på däck till Bob Marley - helt underbart. Senare på kvällen hade vi sällskap av en lekfull delfin som cirklade runt vår båt i flera timmar. Så fin!

 

 

Lördagen blev såklart ännu en tidig morgon, då vi skulle hinna snorkla vid en annan ö innan vi skulle segla tillbaka till hamnen igen. Den här gången var vattnet faktiskt behagligt, trots den tidiga timmen. Precis innan vi skulle hoppa i, såg vi en stor havssköldpadda komma upp till vattenytan för att hämta luft. Jag kan lugnt påstå att jag är nöjd med mina två Barriärrevs-turer gällande vad jag har fått se av levande djur i havet. Efter att ha hittat Nemo, sett flera stingrockor, och en delfin och en havssköldpadda, kan jag leva med att inte ha sett en haj. På vägen tillbaka var det väldigt blåsigt, och även om jag inte blev sjösjuk igen så har jag fått det bekräftat en gång för alla: jag är en landkrabba. Båtar är helt enkelt inte min grej. Med själva resan kan man nog säga att vi hade förväntat oss att få mer snorkeltid och mindre tid på båten. Men det vi fick se under vattenytan och simma igenom (som häftig korall och stora fiskstim) har fortfarande varit riktigt häftigt. Jag är definitivt glad över att ha snorklat på två delar av The Reef, först utanför Cairns och sedan Whitsundays. De kompletterade varandra väldigt bra.

 

 

 

 

 

Väl på land så skulle vi ta det lugnt i några timmar, innan vi skulle mötas upp igen allihopa för middag och efterfest på Airlie Beach huvudgata, som är en liten partyort (vad annars på semesterorter där ungdomar samlas). Väldigt trevligt, men redan vid elva var de flesta av oss riktigt slutkörda, vi hade ju trots allt varit igång länge de senaste dagarna. Självklart kunde britterna och framförallt irländarna ändå hålla igång länge till, men jag och Nils gick tillbaka till campingen och vårt trofasta mobila hem, Chubby.

 

Idag har vi bara kört bil, då vi efter lite förfrågan fått veta att det inte händer så mycket roligt på just den sträckan vi skulle hinna ta oss idag. Att köra går bättre och bättre för varje dag, och det är dessutom alltid roligt att läsa alla vägskyltar. Många vägskyltar handlar om att man ska ta rast från körningen regelbundet, då man i Australien oundvikligen ofta kör långa sträckor, och rastplatser dyker upp med många jämna mellanrum vid vägkanten. Min favorit hittills är "Rest or RIP", med en bild på en bil som har kört in i ett träd. En mindre rolig sak idag var att en fågel, som flög väldigt lågt över vägen, inte hann över innan den kraschade in i vår bil. En riktig duns blev det, men det var under vindrutan och när vi stannade till så hade det inte blivit några skrapor på bilen. Annat får man väl tro om fågeln..

 

 

Ikväll sover vi på en gratis campingplats vid vägkanten, intill ett motel. Imorgon ska vi köra till Agnes Water, där ska man tydligen kunna hitta på lite saker.