tinak.blogg.se

 

Det är svårt att veta vilken från vilken ände jag ska börja, det finns så mycket att berätta från vår volontär-vistelse.

Onsdag 7:e november åkte vi mot gården där vi skulle volontärjobba för mat och husrum i 10 dagar. Aniish och Arpita bor ute på landet, ca 1,5 timmar väster om Byron Bay och ca en halvtimme från staden Lismore. Området här omkring är mycket hippie och alternativa livsstilar, och vid varenda gård stod det 'no Coal Seam Gas'-skyltar, vilket innebär att företag inte får komma in utvinna kol/gas där. Landet som Arpita och Aniish lever på ägs kollektivt med deras grannar, som en liten 'community'. På deras del av området har de sitt lilla mysiga hus, som har byggts strategiskt med solpaneler och i rätt vinkel så att solen inte värmer upp huset alltför mycket under dagen. De har ett område för deras växtträdgård, 'veggie garden', där det odlas hur mycket olika grönsaker/rotfrukter/kryddor som helst, och runtomkring på olika platser har de planterat allehanda fruktträd och andra grönsaker som kanske behöver mer plats än som finns i trädgården.

 

veggie garden

 

Deras mål är att inom ett år kunna leva endast på det de odlar själva, och de är på god väg dit. De odlar allt man kan tänka sig: ingefära, potatis, melon, papaya, citrusfrukter, olika sorters kål och salladshuvuden, körsbärstomater, jordgubbar, pumpa, timjan, koriander, persilja, majs etc etc... För mig var allt detta väldigt spännande, och det var riktgt schysst att kunna gå ut ur dörren och "plocka maten" för middagen. Man vet exakt var allt grönt kommer ifrån (till skillnad från att köpa i affären), och att det odlas ekologiskt och utan några konstiga konstgjorda/giftiga ämnen.

 

 

Deras hus har de byggt själva tillsammans med volontärer, av allehanda andrahandsmaterial som Aniish (som är skräpjunkie) har handlat nästan gratis på soptippen. Samma sak var det med det nuvarande projektet "the shed", som även detta byggs nästan helt av andrahandsmaterial som t.ex. en bilhjulsvägg. Ni skulle bara veta vad folk slänger, det är verkligen saker som är återanvändsbara. Då Arpita är gravid så är det Aniish som jobbar med detta projekt, och vi var där för att hjälpa till med detta. Allteftersom dagarna gick, fick Nils fortsätta jobba med bygget och jag fick andra uppgifter runtomkring trädgården och alla växter. Aldrig trodde jag att jag skulle tycka sådant är roligt, och mycket nytt har jag lärt mig.

 

Tyngsta jobbdagen: skyffla cement, innan det börjar torka.

Från annonsen visste vi redan att de lever och utövar indisk andlighet, yoga och meditation och har god kunskap i hälsosam mat. De mediterar två ggr om dagen, en gång på morgonen och en gång innan middagen. Aniish gjorde yoga nästan varje dag, och Arpita gick på gravidyoga iallafall var tredje dag, beroende på hennes jobbschema. Deras namn har de fått av sin meditationsguru, som i sanskrit (så som jag förstod det) ska ha en betydelse som reflekterar en större god egenskap i deras personlighet.
Hela deras community äter vegetarianskt, t.o.m. de två katterna i hushållet äter vego-kattmat. Arpita har tidigare varit vegan, men nu är hon höggravid och hennes matvanor har blivit ganska omkastade sedan början av graviditeten. Vegetarisk mat fick vi varje dag, varav nästan alla råvaror var deras egna odlade. Jag fick lyxen att få veganmat-versionen av allt, och man kan lugnt säga att jag och Nils var riktigt nöjda med maten, hur gott som helst!

 

Området de bor på är riktigt fint, högland med många omgivande berg. Detta ger ett speciellt klimat, som gör att det regnar tillräckligt ofta för att man ska kunna odla och leva själv på regnvattnet (annars har de också odrickbart vatten från en stor damm i närheten). När vi först kom dit hade det inte regnat en droppe på två månader, och då det hade varit riktigt varmt och torrt under den tiden så började det bli lite brist på vatten. Men som tur var så levererade jag och Nils som vanligt regn, som vi hittills alltid har gjort när vi ska göra nåt speciellt under vår resa. Bara två dagar efter att vi kommit dit kom den första regnstormen. Det råkade precis pricka in när vi körde iväg till en nationalparken Border Rangers uppe i bergen, och vi blev tvungna att vända tillbaka då vi blev avrådda av några andra turister i en camper van som inte hade lyckats köra upp till toppen då deras bil inte hade klarat av det. Men annars är det väldigt roligt att vara på ställen där regn är en livsnödvändighet och därmed verkligen uppskattat. Oftast regnade det på kvällen, när man ändå var inomhus (då det var mörkt och för insektstätt för att vara utomhus), och med efterföljande åska/blixt kunde det vara riktigt mysigt.

 

En annan intressant upplevelse har också varit att uppskatta skugga och att hålla sig utom solen, då det inte är så idealt att jobba när det är 35 grader i skuggan. De flesta dagar var det väldigt varmt under dagen, så vi började dagen med att jobba några timmar fram till lunch vid ca 12.30, sedan tog vi det lugnt i ett par timmar för att sedan jobba några timmar till under sen eftermiddag, när det blivit lite svalare. Under siestatimmarna brukade vi hänga i det svala huset, vila lite eller kolla på någon film. Arbetstempot var prestationslöst, och speciellt Arpita var väldigt mån om att man inte skulle jobba för mycket eller för länge. På kvällen lagade vi god middag tillsammans, och hade många intressanta konversationer kring middagsbordet.

Arpita jobbar som case worker för en privatorganisation som jobbar med ungdomar som har hamnat utanför systemet. Helt enkelt barn som har upplevt det värsta, som hittills i sitt liv inte har haft pålitliga och trygga vuxna omkring sig, snarare tvärtom och därför har de varit med om mycket våld, verbal misshandel och ibland sexuellt utnyttjande. Målet är att jobba med dessa ungdomar för att de ska få tillräcklig social kompetens och känslomässig/social trygghet i form av en passande fosterhemsplacering och att kunna gå till skolan ordentligt. Arpita älskar och brinner verkligen för sitt jobb och de ungdomar hon jobbar med. Hon är en av de mest positiva och tålmodiga personer jag har träffat, och passar verkligen perfekt för sitt jobb.

Tillsammans med en finska som kom några dagar efter oss, var vi tre volontärer som bodde hos Aniish och Arpita. Under tiden som vi var där kändes vi verkligen som en del av hushållet, då de två är så väldigt öppna, tålmodiga, positiva, härliga människor. Vår första volontär-upplevelse kunde inte ha varit bättre.

 

Födelsedagsfirande dagen för avfärd