Kulturhuvudstaden Melbourne



Efter att ha tillbringat mestadels av min resa (hittills) i mindre orter och gjort alla de saker man ska göra som backpacker, så har det varit så skönt att vara i en riktig storstad och ha tillgång till mer intellektuella aktiviteter. Melbourne är verkligen Kulturhuvudstaden med stort K, som har hur mycket som helst att erbjuda, och man kan definivt hitta spännande budgetalternativ. Helt perfekt, helt enkelt. Det enda som var mindre lägligt var att min pollenallergi bestämde sig för att bryta ut ordentligt, och eftersom jag inte är van vid att ha symptom i december månad (!!), så plockade jag inte upp de tidiga varningssignalerna för att börja ta medicinen. Så tyvärr var jag inte jättepigg i det sommarblomstrande Melbourne.

Förra onsdagen 5/12, tog vi flyget från Sydney till Melbourne med det ökända Tiger Airways (ungefär som Ryan Air). Inga problem där, vi blev endast en halvtimme försenade. De två första nätterna skulle vi sova hos en supertrevlig kille som jag hade hittat på Couchsurfing. Marty, 25+, socionom med stort kulturintresse/talanger (inget förvånansvärt i denna stad som bara svämmar över av talang och ambitioner). Självklart kom vi väldigt bra överens - och det var dessutom väldigt uppfriskande att äntligen kunna ha riktigt intellektuella konversationer..! Ja, man saknar dessa när man har varit och rest på "the backpacker trail" ett tag där man för det mesta träffar folk vars huvudintresse är att festa.. Kul ett tag, inte kul varje dag. Så efter denna första lättnad, åkte jag och Nils till Victoria Market, som varje onsdag har kvällsmarknad.
 
Alla marknader vi har varit på hittills har varit ungefär lika stora, men det här stället var enormt. Ett jättestort område under tak med olika sektioner för olika saker - och hur mycket mat som helst. Det bästa av allt - olika sorters matkulturer från hela världen - även detta inte särskilt vanligt i det "vita" Australien (med hänvisning till det jag tidigare skrivit om segregationen mellan de vita och aboriginer, som ger mig "apartheid-vibbar"). Jag blev själv förvånad över hur mycket jag hade saknat det mångkulturella i matväg (och i allmänhet), och hade självklart otroligt svårt för att bestämma mig. Det blev till slut afghansk kebab. Kvällen och marknaden avslutades perfekt med ett grymt reggaeband från Brisbane. Fler och fler människor rycktes med av musiken, och till slut stod vi alla där dansades och hoppandes av glädje till rytmen.

Torsdagen, och vi gick till ett av de mer pretentiösa moderna konstmuséerna, Ian Potter Museum. Mätta på (och något förvirrade av) provocerande konst, fortsatte vi nedför huvudgatan, och hittade in på ett turistinfo-ställe, där de hade en liten utställning med alla kända byggnader i Melbourne i pepparkakshus-format. Väldigt fint, och ganska kul att det skulle vara "snö" på alla hustak.. För övrigt envisas alla julskyltningar med snö, vilket är lite roligt med tanke på att det är varmaste tiden på året (på de platser som har årstider) under jul. Vi gick vidare till Federation Square, som ligger precis bredvid en av deras stora tågstationer Flinders Street. Moderna byggnader, alla olika museum/gallerier. Överhuvudtaget är hela Melbournes innerstad en blandning av snygga moderna byggnader med väldigt konstfull arkitektur, och de gamla 1800-tals byggnaderna från det tidiga skedet av stadens historia. Till middag tog vi oss till stadsdelen Fitzroy, där alla hipsters hänger. Då vi inte har upplevt hipster-kulturen sedan vi kom till Australien, var detta välkommet från vår sida, och vi satte oss förnöjt på ett veganskt populärt ställe där jag hade lyxen att beställa raw food-huvudrätt och efterrätt!

På fredagen var det dags att lämna Martys superfina lägenhet i utkanten av hipsterkolonin för att checka in på hostel. Det visade sig inte vara ett så dumt ställe, Home @ the Mansion har schysst personal, lite roliga aktiviteter under veckan och bra stämning. 12-bäddsrummet ligger längst upp, vilket är perfekt då inget ljud från nedervåningen hörs, och är rymligt med flera stora badrum på samma våning. De flesta maskiner är moderna, framförallt har de elspis till skillnad från gasspis..! Väldigt imponerande.
På fredagskvällen hittade jag och Nils skilda kvällsaktiviteter som passade oss båda bra. Nils åkte iväg till en park för att nörda sig med fantasykrig, och jag promenerade över floden till södra delen av Melbourne. Första fredagen varje månad har de utomhusdans, öppet för alla människor i alla nivåer och åldrar. Denna gång var det "Broadway jazz", och vi fick lära oss enkla koreografier till en låt i Jersey Boys (musikal som för övrigt spelas i här nu), Hairspray och värma upp fick vi göra till "Time Warp" (från “The Rocky Horror Picture Show”). Bonusen var att vi fick lära oss hela "Gagnam Style" under de mindre pauserna. Det var en väldigt varm kväll, och efter två timmar var jag fullständigt genomsvettig, och de som höll i det var så otroligt imponerade av att jag dansade i hela de två timmarna. Jag tyckte inte det var särskilt imponerande alls, gratis dans kan man ju i princip aldrig tacka nej till.

På lördagen träffade vi upp Marty som tog med oss i sin bil till hans planer för dagen. En otroligt varm dag var det, 37 grader(!) så vi satte oss först på ett fik och svalkade oss lite i deras AC. Sedan åkte vi till Fitzroy Pools, utomhuspooler där de tydligen brukar ha utomhus-dj men tyvärr inte denna dag. Alla andra hipsters som satt vid kanterna var säkert besvikna dem med, men barnfamiljerna brydde sig nog inte så mycket. Vi åkte sedan till en BBQ med Martys gamla vänner, alla väldigt intressanta och trevliga människor som bjöd på god vegomat då det till slut inte togs något initiativ till att starta grillen. Alla hade ju för trevligt!
På söndagen åkte vi till Docklands för deras söndagsmarknad, som visade sig vara den minsta lilla marknaden vi har varit på i detta land. Jag gick vidare till att kolla runt i lite outlet-butiker, medan Nils gick på Narnia-utställningen som var i ett stort cirkustält. Något besviket kom han tillbaka, och inga bilder hade han fått ta heller.
På kvällen åkte vi ut till en förort för att, efter rekommendation, se en operaföreställning av en frigrupp, som vid varje produktion hemlighåller sina lokaler tills man faktiskt kommer dit (man får en beskrivning efter att ha bokat biljetterna). Detta var i en gammal fabrikslokal(?), inte så stor men med förvånansvärt bra akustik. "The Temptation of Saint Anthony" spelades, och ensemblen bestod av en mindre grupp skådespelare och en desto större grupp musiker/kör. Hela skaran var otroligt talangfull, musikerna sjöng alla med i kören och turades om vid olika instrument, skådespelarna hade otroligt snygga rörelsekoreografier, musiken välkomponerad och höll en på tårna genom hela enaktaren. Väldigt ambitiöst projekt med en väldigt ambitiös grupp, som förresten kallar sig för Four Larks.
 
snygga byggnader på Fed square

Igår, tisdag, gick vi till NGV Australia, ett stort museum med australiensisk och aboriginsk konst, främst tavlor. Vi hoppade på en gratis guidad tur, som var kort och koncis. Efter det gick vi till Melbourne Museum, som ligger precis runt hörnet från vårt hostel. Rent tidsmässigt hade vi underskattat hur mycket det fanns att gå igenom, då de hade många olika intressanta ämnen och med olika medier (även de klassiska som stora dinosaurieskelett), så de två timmarna innan stängning gick fort. På kvällen hade vi läst om en intressant drop-in danslektion, som varje vecka hålls på olika barer/pubar. Annas Go-Go Academy visade sig vara en timme av olika "äldre" dansstilar, som disco moves (tänk Saturday Night Fever) , linedancing som The Madison etc. Självklart var vi också tvungna att lära oss hela Gagnam Style-koreografin, så nu är jag Gagnam Pro (väldigt populär låt i den här delen av världen, if you don't know - Youtube it!). Det enda negativa var att vi gick på den allra sista danslektionen för året, och då ville inte läraren ta så mycket tid åt att faktiskt lära ut danserna då de flesta redan kunde dem. Det var bara att haka på. Annars hade hon som höll i det en sprudlande personlighet, som gillar att berätta roliga anekdoter, så jag förstår varför folk gillar lektionerna.

Idag onsdag, har varit en varm dag som vi bestämde oss för att tillbringa på stranden. Melbourne är inte direkt känd för sina stränder, de flesta är inte så mycket att skryta med, och för att komma till de fina stränderna vi är vana vid från östkusten hade vi varit tvungna att få åka i några timmar ut från stan. Brighton Beach som vi åkte till istället var en helt ok strand. Den största skillnaden från östkusten är att Melbourne ligger i en stor vik, och vattnet beter sig därför lite mer som än insjö (fast inte lika fräscht): inga vågor, väldigt lugnt och tyst och därför passande för olika vattenlekar. Lite skönt är det faktiskt också att ha alternativ till "surfar-kulturen", där folk är lite mer ytliga och det är viktigt att se bra ut på stranden.

Jag hade blivit tipsad av Marty att gå på ett dansevent på kvällen, ungefär som Lunch Beat, man dansar järnet i en-två timmar. Efter att ha gått hur långt som helst i värmen, och trots att jag trippelkollat adressen på alla sätt och vis, lyckades jag ändå inte hitta stället. Något besviket fick jag gå tillbaka till hostelet och vila ut lite i sängen istället, medan Nils är iväg och klättrar på ett stort klätterlabb bara ett kvarter bort.
 
Melbourne är för övrigt en väldigt lätt stad att hitta och ta sig fram i, de har verkligen byggt upp staden på ett turistvänligt sätt. Den känns som en liten storstad, fast den är nästan lika stor som Sydney, som känns mycket större då det är en mer utbredd stad och mer svåröverskådligt. Och mycket mer talar för Melbournes del: bara det faktum att det finns så himla mycket kulturaktiviteter som är drop-in, öppna för alla, och inte särskilt dyra/gratis. Det finns mycket att underhålla sig med i denna stad, och framförallt är det lättillgängligt! Ja, Melbourne har verkligen tagit mig med storm. Med sitt mångkulturella och konstfulla utbud känns det som en stad i Sydeuropa. Det känns som en mer accepterande stad för olika sorters människor, och jag kan tycka att det skulle vara en ganska schysst stad att tillbringa lite mer tid i. Det får bli nästa gång.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0