tinak.blogg.se

Ännu en behaglig vecka i storstan, även om vädret är upp och ner. Den 21:a, dagen då världen skulle gå under, och medans vi väntade tålmodigt passade vi på att gå på en speciell sommarmarknad. "Village Bizarre" i The Rocks, där de hade olika roliga aktiviteter. På torget lärdes det ut delar av Michael Jacksons kända koreografier. Silent Disco fanns bredvid där det plötsligt inte blev så tyst längre så fort "Gagnam Style" spelades i hörlurarna. Vi lärde oss att rocka rockring på riktigt av ett proffs (jag är väldigt glad att jag äntligen har fattat grejen!). Vi stod i kö hur länge som helst för att trycka in oss med 10 andra människor i ett rött sammetsbås, där vi fick höra en dockas märkliga livshistoria.

Barberare och hårfrisörer, som kunde skapa häftiga 20-30-talsfrisyrer GRATIS, var på plats - självklart var listan helt full när jag kom dit, och barberaren berättade för Nils att de tyvärr endast gjorde helrakningar då de inte hade tillgång till spegel (och så länge jag får bestämma, åker skägget inte av!). Massa gott att äta fanns där förstås, så man kan inte klaga på den dagen, men det var ändå skönt att det inte var den allra sista.

I lördags hade vi bestämt med Morten, som vi träffade på Castaways, att åka till Blue Mountains. Lite svårt att hitta lättillgänglig turistinfo om området, så i all hast på centralen bestämde vi oss för att chansa och bara köpa biljett till en av stationerna i närheten av nationalparken. Katoomba visade sig vara det ställe som de flesta åker till, då det är närmast de mest kända landmärkena. Två timmar på tåget, och vi gick enkelt till ortens utkant, där den första utsiktsplatsen över nationalparken befann sig. Vi bestämde oss för att ta en ordentlig bergsvandring som skulle ta oss ca tre timmar.

Vi började med Three Sisters, och gick till slut en ganska lång omväg i slutet, vilket gjorde att hela vandringen tog oss över fyra timmar. Och det var lite tufft också - mycket upp- och nerförsterräng. Det var inte heller helt lätt att hitta, då kartan vi hade inte var tillräckligt utförlig och de flesta vi frågade inte kunde hjälpa oss särskilt mycket. Men vilka vyer vi fick se på vägen! Så otroligt fina utsikter, höga klippväggar och djupa gap. Anledningen till namnet "Blue Mountains" gissar jag kommer från bergsvyerna - i det ljuset ser bergen på avstånd ut att vara blåa, trots att de egentligen har en ganska sandig färg, och är täckta av regnskogsvegetation.

I slutet kom "mardrömsbestigningen" i form av "The Giant Stairway" - 900 trappsteg uppför sidan av en bergsvägg. Efter över tre timmars vandring var detta verkligen en utmaning. Men självklart långt ifrån omöjligt, och vi kände oss ganska så slut och förnöjda efter denna bestigning, och traskade med långsamma steg tillbaka till stationen.

Söndagen bjöd på härligt väder, och vi tog färjan över till Manly och låg på stranden i några timmar. På kvällen hade vi blivit bjudna hem till Morten, som jobbar som kock, skulle laga julmiddag åt oss. Fyrarätters, med en blandning av skandinaviskt och aussie-mat, otroligt gott och trevligt!
Julafton, och vi åkte till Manly Beach, tillsammans med danskan Cristina som vi träffat i Sydney tidigare, och hennes vänner för att "julhänga" på stranden. Kul att se andra människor vara på stranden iklädda julmössa och badkläder. Lite picknick blev det också,vi hade köpt frukt och tabbouleh med yoghurt (=lyx!) och vi bjöd alla på morotskaka. Tyvärr höll inte vädret i sig lika länge som vi hade hoppats på, i slutet av eftermiddagen blev vi tvungna att packa ihop och åka tillbaka till stan. Men väldigt tur hade vi, som "firar" jul på julafton, för hela juldagen regnade det. Hela dagen. Vi satt inne hela dagen och kollade på film, tills vi till slut blev tvungna att gå ut och jaga efter mat. Alla stora matkedjor är HELT stängda på juldagen, vilket förvånade mig väldigt mycket, hur kan det vara stängt en hel dag i en storstad som detta? I en storstad som detta finns det däremot kulturellt mångfald, så kvällens middag blev till fördel asiatisk. Vi gick in och spelade lite arkadspel, där jag självklart briljerade i att skjuta i basketkorgen (still got it!) och gammal hederlig Pinball.

Idag annandag jul, är  förutom starten på mellandagsrean, även Nils sista dag här i Australien. Vi har tagit färjan ut till Watsons Bay, Sydneys äldsta fiskarby och en kort promenad till South Head, en av två stora uddar som vetter ut mot havet. Vi gick även till Harbour Bridge, och uppför en av pelarna, där vi fick veta (ännu mer) historia om bron och ännu en fin utsikt över hamnen och staden överhuvudtaget, 89 m ö.h.
Det är tråkigt att Nils ska åka härifrån, nu är det dags att fortsätta äventyret på egen hand. Snart får jag finbesök från Stockholm, då Frida kommer till Sydney för att bl.a. fira in det nya året!

 

God fortsättning!

Torsdagen 13/12, Luciadagen, och vi flyger från Melbourne tillbaka till Sydney. I en vecka ska vi volontära hos en familj i Linfield, en förort i norra Sydney. Suzy och David bor i en jättestooor och jättefin villa med lummig trädgård, tillsammans med sin dotter som precis har tagit studenten (deras två andra barn är redan utflugna). Vi fick kontakt med dem på samma hemsida som vi hittade Anish och Arpiita, men man kan lugnt säga att detta var en helt annan upplevelse.

Stämningen i huset var inte helt munter, vilket var förståeligt med tanke på att de har upplevt 10 dödsfall bland släkt/vänner det senaste året (varav ett skedde under den veckan vi var där). Dessutom var Suzy - Kvinnan i huset - ganska så stressad inför julhelgen då de skulle ta emot cirka 20 pers som alla skulle bo hos dem och fira jul tillsammans. Det var mycket som behövde städas och göras iordning innan dess, och i all stress blev vi smått utskällda vid två tillfällen, för att vi enligt henne "var för långsamma". Ganska konstigt att ställa sådana krav på volontärarbete, vilket hon självklart förstod själv också och bad senare om ursäkt. En annan lite obekväm sak var att det kändes som att vi smått blev tvungna att följa deras "diet" - de åt alla väldigt lite mat, och det dukades alltid fram ganska lite också. Jag är verkligen inte bekväm med att be om mer än det som redan står framme, så det blev ett par "smygrundor" till mataffären.

Men nu till det positiva! Eftersom deras hus är så enormt stort (delvis pga effektiv planlösning), fick vi sova i ett eget rum med en stor dubbelsäng, och hade dessutom ett eget badrum. Under de 7 dagar som vi var där jobbade vi endast 3,5 dagar. När vi var lediga fick vi massor av tips på vad vi kunde göra runtomkring Sydney, speciellt naturområden och utkiksplatser, och dessutom detaljerad beskrivning på papper på hur bäst kunde ta oss dit. Så det var ändå väldigt tydligt att de har hjärtat på rätt ställe, så att säga. Suzy jobb är också väldigt intressant - hon arbetar med att organisera och skicka iväg volontärer till en organisation som har skolor och TBC-kliniker i Indien och Östtimor. Då det främst är administrativt, jobbar hon hemifrån med datorn. Hon har dock varit och besökt ett antal gånger i Indien, och hennes äldre dotter har jobbat som volontär genom organisationen. De var för övrigt en väl berest familj.

Söndagen var vår första lediga dag, och då promenerade vi från en utkiksplats över Harbour Bridge, genom utkanten av Sydney Harbour National Park, till Balmoral Beach. Där satt vi och hängde lite på klipporna på en liten ö precis vid stranden.

På måndagen var det dåligt väder, då tog vi tåget och hoppade av precis innan Harbour Bridge så att vi kunde ta promenaden över bron in till city. Vi gick in på Sydney Museum, som var väldigt litet och stadspatriotiskt och förklarade bl.a. hur det kom sig att Sydney och Melbourne har blivit sådana rivaliserande städer. Melbourne är ju endast något mindre än Sydney och de ville båda utmärka sig på olika sätt, och eftersom Sydney fick sådana utmärkande turistsymboler och blev mer en amerikansk stadsmetropol, satsade Melbourne på kulturen istället.

 

 

 

På tisdagen var det riktigt fint väder, då tog vi färjan över till Manly, en härlig tur.

Självklart skulle vi till Manly Beach, som är en större strand än Bondi. Det visade sig vara ännu en vanlig dag på stranden - med hajvarning, brännmanetsvarning och varning för starka underströmmar. Och en ännu en härlig dag var det, Nils spelade beachvolley med ett gäng och jag försökte undvika trädens skuggor när jag bättrade på brännan!

Onsdagen städade vi hela huset hela dagen, och under de dagar vi jobbade var jag förundrad över hur många spindlar/spindelnät som kan bildas under ett och samma tak. Men i slutändan kändes det som att vi hade gjort skillnad och att Suzy tyckte att vi hade gjort en hel del skillnad. Och de var schyssta som lät oss bo och äta i deras hem, och var väldigt öppna med allt de hade gått igenom, och det gjorde stor skillnad då man kan ha mer förståelse.

Så kom torsdagen, och vi packade ihop, sade tack och adjö och åkte in till ett hostel i city igen. Nu bor vi på samma hostel som vi bodde innan vi åkte till Melbourne, det billigaste vi kunde hitta under denna julperiod som ändå har rätt bra standard. Ett bättre rum fick vi denna gång, så man kan ju inte vara allt annat än nöjd. Och snart är det sommar-jul! GOD JUL!

Efter att ha tillbringat mestadels av min resa (hittills) i mindre orter och gjort alla de saker man ska göra som backpacker, så har det varit så skönt att vara i en riktig storstad och ha tillgång till mer intellektuella aktiviteter. Melbourne är verkligen Kulturhuvudstaden med stort K, som har hur mycket som helst att erbjuda, och man kan definivt hitta spännande budgetalternativ. Helt perfekt, helt enkelt. Det enda som var mindre lägligt var att min pollenallergi bestämde sig för att bryta ut ordentligt, och eftersom jag inte är van vid att ha symptom i december månad (!!), så plockade jag inte upp de tidiga varningssignalerna för att börja ta medicinen. Så tyvärr var jag inte jättepigg i det sommarblomstrande Melbourne.

Förra onsdagen 5/12, tog vi flyget från Sydney till Melbourne med det ökända Tiger Airways (ungefär som Ryan Air). Inga problem där, vi blev endast en halvtimme försenade. De två första nätterna skulle vi sova hos en supertrevlig kille som jag hade hittat på Couchsurfing. Marty, 25+, socionom med stort kulturintresse/talanger (inget förvånansvärt i denna stad som bara svämmar över av talang och ambitioner). Självklart kom vi väldigt bra överens - och det var dessutom väldigt uppfriskande att äntligen kunna ha riktigt intellektuella konversationer..! Ja, man saknar dessa när man har varit och rest på "the backpacker trail" ett tag där man för det mesta träffar folk vars huvudintresse är att festa.. Kul ett tag, inte kul varje dag. Så efter denna första lättnad, åkte jag och Nils till Victoria Market, som varje onsdag har kvällsmarknad.

 

Alla marknader vi har varit på hittills har varit ungefär lika stora, men det här stället var enormt. Ett jättestort område under tak med olika sektioner för olika saker - och hur mycket mat som helst. Det bästa av allt - olika sorters matkulturer från hela världen - även detta inte särskilt vanligt i det "vita" Australien (med hänvisning till det jag tidigare skrivit om segregationen mellan de vita och aboriginer, som ger mig "apartheid-vibbar"). Jag blev själv förvånad över hur mycket jag hade saknat det mångkulturella i matväg (och i allmänhet), och hade självklart otroligt svårt för att bestämma mig. Det blev till slut afghansk kebab. Kvällen och marknaden avslutades perfekt med ett grymt reggaeband från Brisbane. Fler och fler människor rycktes med av musiken, och till slut stod vi alla där dansades och hoppandes av glädje till rytmen.

Torsdagen, och vi gick till ett av de mer pretentiösa moderna konstmuséerna, Ian Potter Museum. Mätta på (och något förvirrade av) provocerande konst, fortsatte vi nedför huvudgatan, och hittade in på ett turistinfo-ställe, där de hade en liten utställning med alla kända byggnader i Melbourne i pepparkakshus-format. Väldigt fint, och ganska kul att det skulle vara "snö" på alla hustak.. För övrigt envisas alla julskyltningar med snö, vilket är lite roligt med tanke på att det är varmaste tiden på året (på de platser som har årstider) under jul. Vi gick vidare till Federation Square, som ligger precis bredvid en av deras stora tågstationer Flinders Street. Moderna byggnader, alla olika museum/gallerier. Överhuvudtaget är hela Melbournes innerstad en blandning av snygga moderna byggnader med väldigt konstfull arkitektur, och de gamla 1800-tals byggnaderna från det tidiga skedet av stadens historia. Till middag tog vi oss till stadsdelen Fitzroy, där alla hipsters hänger. Då vi inte har upplevt hipster-kulturen sedan vi kom till Australien, var detta välkommet från vår sida, och vi satte oss förnöjt på ett veganskt populärt ställe där jag hade lyxen att beställa raw food-huvudrätt och efterrätt!

På fredagen var det dags att lämna Martys superfina lägenhet i utkanten av hipsterkolonin för att checka in på hostel. Det visade sig inte vara ett så dumt ställe, Home @ the Mansion har schysst personal, lite roliga aktiviteter under veckan och bra stämning. 12-bäddsrummet ligger längst upp, vilket är perfekt då inget ljud från nedervåningen hörs, och är rymligt med flera stora badrum på samma våning. De flesta maskiner är moderna, framförallt har de elspis till skillnad från gasspis..! Väldigt imponerande.

På fredagskvällen hittade jag och Nils skilda kvällsaktiviteter som passade oss båda bra. Nils åkte iväg till en park för att nörda sig med fantasykrig, och jag promenerade över floden till södra delen av Melbourne. Första fredagen varje månad har de utomhusdans, öppet för alla människor i alla nivåer och åldrar. Denna gång var det "Broadway jazz", och vi fick lära oss enkla koreografier till en låt i Jersey Boys (musikal som för övrigt spelas i här nu), Hairspray och värma upp fick vi göra till "Time Warp" (från “The Rocky Horror Picture Show”). Bonusen var att vi fick lära oss hela "Gagnam Style" under de mindre pauserna. Det var en väldigt varm kväll, och efter två timmar var jag fullständigt genomsvettig, och de som höll i det var så otroligt imponerade av att jag dansade i hela de två timmarna. Jag tyckte inte det var särskilt imponerande alls, gratis dans kan man ju i princip aldrig tacka nej till.

På lördagen träffade vi upp Marty som tog med oss i sin bil till hans planer för dagen. En otroligt varm dag var det, 37 grader(!) så vi satte oss först på ett fik och svalkade oss lite i deras AC. Sedan åkte vi till Fitzroy Pools, utomhuspooler där de tydligen brukar ha utomhus-dj men tyvärr inte denna dag. Alla andra hipsters som satt vid kanterna var säkert besvikna dem med, men barnfamiljerna brydde sig nog inte så mycket. Vi åkte sedan till en BBQ med Martys gamla vänner, alla väldigt intressanta och trevliga människor som bjöd på god vegomat då det till slut inte togs något initiativ till att starta grillen. Alla hade ju för trevligt!
På söndagen åkte vi till Docklands för deras söndagsmarknad, som visade sig vara den minsta lilla marknaden vi har varit på i detta land. Jag gick vidare till att kolla runt i lite outlet-butiker, medan Nils gick på Narnia-utställningen som var i ett stort cirkustält. Något besviket kom han tillbaka, och inga bilder hade han fått ta heller.

På kvällen åkte vi ut till en förort för att, efter rekommendation, se en operaföreställning av en frigrupp, som vid varje produktion hemlighåller sina lokaler tills man faktiskt kommer dit (man får en beskrivning efter att ha bokat biljetterna). Detta var i en gammal fabrikslokal(?), inte så stor men med förvånansvärt bra akustik. "The Temptation of Saint Anthony" spelades, och ensemblen bestod av en mindre grupp skådespelare och en desto större grupp musiker/kör. Hela skaran var otroligt talangfull, musikerna sjöng alla med i kören och turades om vid olika instrument, skådespelarna hade otroligt snygga rörelsekoreografier, musiken välkomponerad och höll en på tårna genom hela enaktaren. Väldigt ambitiöst projekt med en väldigt ambitiös grupp, som förresten kallar sig för Four Larks.

 

snygga byggnader på Fed square

Igår, tisdag, gick vi till NGV Australia, ett stort museum med australiensisk och aboriginsk konst, främst tavlor. Vi hoppade på en gratis guidad tur, som var kort och koncis. Efter det gick vi till Melbourne Museum, som ligger precis runt hörnet från vårt hostel. Rent tidsmässigt hade vi underskattat hur mycket det fanns att gå igenom, då de hade många olika intressanta ämnen och med olika medier (även de klassiska som stora dinosaurieskelett), så de två timmarna innan stängning gick fort. På kvällen hade vi läst om en intressant drop-in danslektion, som varje vecka hålls på olika barer/pubar. Annas Go-Go Academy visade sig vara en timme av olika "äldre" dansstilar, som disco moves (tänk Saturday Night Fever) , linedancing som The Madison etc. Självklart var vi också tvungna att lära oss hela Gagnam Style-koreografin, så nu är jag Gagnam Pro (väldigt populär låt i den här delen av världen, if you don't know - Youtube it!). Det enda negativa var att vi gick på den allra sista danslektionen för året, och då ville inte läraren ta så mycket tid åt att faktiskt lära ut danserna då de flesta redan kunde dem. Det var bara att haka på. Annars hade hon som höll i det en sprudlande personlighet, som gillar att berätta roliga anekdoter, så jag förstår varför folk gillar lektionerna.

Idag onsdag, har varit en varm dag som vi bestämde oss för att tillbringa på stranden. Melbourne är inte direkt känd för sina stränder, de flesta är inte så mycket att skryta med, och för att komma till de fina stränderna vi är vana vid från östkusten hade vi varit tvungna att få åka i några timmar ut från stan. Brighton Beach som vi åkte till istället var en helt ok strand. Den största skillnaden från östkusten är att Melbourne ligger i en stor vik, och vattnet beter sig därför lite mer som än insjö (fast inte lika fräscht): inga vågor, väldigt lugnt och tyst och därför passande för olika vattenlekar. Lite skönt är det faktiskt också att ha alternativ till "surfar-kulturen", där folk är lite mer ytliga och det är viktigt att se bra ut på stranden.

Jag hade blivit tipsad av Marty att gå på ett dansevent på kvällen, ungefär som Lunch Beat, man dansar järnet i en-två timmar. Efter att ha gått hur långt som helst i värmen, och trots att jag trippelkollat adressen på alla sätt och vis, lyckades jag ändå inte hitta stället. Något besviket fick jag gå tillbaka till hostelet och vila ut lite i sängen istället, medan Nils är iväg och klättrar på ett stort klätterlabb bara ett kvarter bort.

 

Melbourne är för övrigt en väldigt lätt stad att hitta och ta sig fram i, de har verkligen byggt upp staden på ett turistvänligt sätt. Den känns som en liten storstad, fast den är nästan lika stor som Sydney, som känns mycket större då det är en mer utbredd stad och mer svåröverskådligt. Och mycket mer talar för Melbournes del: bara det faktum att det finns så himla mycket kulturaktiviteter som är drop-in, öppna för alla, och inte särskilt dyra/gratis. Det finns mycket att underhålla sig med i denna stad, och framförallt är det lättillgängligt! Ja, Melbourne har verkligen tagit mig med storm. Med sitt mångkulturella och konstfulla utbud känns det som en stad i Sydeuropa. Det känns som en mer accepterande stad för olika sorters människor, och jag kan tycka att det skulle vara en ganska schysst stad att tillbringa lite mer tid i. Det får bli nästa gång.

 

Efter Byron Bay stannade vi inte till för något speciellt spännande, vi åkte mest igenom de efterföljande orterna/städerna och stannade som mest till i några timmar. I Coffs Harbour paddlade vi kanot på Coffs Creek, och i Newcastle dagen innan ankomst till Sydney tog vi en lång strand/kustpromenad längs med de San Fransisco-liknande backarna.

Tisdagen förra veckan var dagen innan vi skulle lämna tillbaka bilen. Vi stannade över natten på ett campingområde i en av Sydneys norra förorter, och tillbringade det mesta av dagen med att förbereda för avlämning, städa ur bilen (mycket sand kan man samla på sig under 2 månader), packa om etc. En väldigt varm dag att göra detta, och inte så överraskande blev det ett riktigt regn- och åskväder när mörkret fallit. På onsdagen 28/11 åkte vi mot bilföretagets lokaler som låg i närheten av Sydney flygplats. Detta var slutet på vår bilresa genom Australiens östkust, och under 2 månader hade jag utvecklat en slags hatkärlek till vår campervan. Men mest har det varit riktigt bra att ha en bil och med den en frihet som det innebär att bara köra iväg vart man vill, när man vill. Och den har trots allt aldrig svikit när det gäller, med en motor starkare än man hade kunnat tro tog den oss upp för branta, slingriga backar. Så, nu var det dags att bli nedgraderad till en "vanlig backpacker". Bye bye Chubby!

I Sydney bodde vi på det billigaste men ändå mest centrala vi kunde hitta, vid Alfred Park (också namnet på hostelet) som är en liten men trevlig park. På morgorna går/cyklar folk igenom där på väg till jobbet, på eftermiddagarna vid fint väder sitter folk och dricker vin eller kommer dit med hunden, och under hela dagarna till långt in på kvällen är det alltid folk som spelar basket och tennis på de respektive planerna.
Under veckan vi tillbringade i Sydney kan man säga att det var ganska skiftande väder, allt från 20 grader och blåsigt till 36 grader fuktig hetta till 25 grader växlande molnighet. För första gången i Australien fick vi faktiskt börja kolla upp väderleksrapporten för att planera aktiviteter utefter vädret..! Tråkiga dagar hängde vi mest under tak, ordnade praktiska saker, och umgicks med våra roomies och tidigare roomies från Byron, som också var i Sydney.

 

På lördagar är det marknadsdag, och stekande hett dessutom, så då gick vi först till den närmsta marknaden, Surry Hills Market.

Mycket vintagekläder, porslin, smycken och inredningsartiklar. Då det var den 1:a december och Internationella aidsdagen hade frivilligorganisationer satt upp bord där man bl.a. fick svara på frågor och få gratisgrejer med det röda bandet på. Jag hade en väldigt lång och intressant konversation med en man som jobbade på en gratisklinik för sexuell hälsa, främst för prostituerade och missbrukare. Efter det gick vi vidare till en mindre marknad längre bort på gatan där det spelades livemusik. Jag köpte en snygg klänning för endast 10 dollar (70 SEK) och Nils köpte ett Iphone-skal som hade blivit designat av en hemlös kille.Sista marknaden för dagen blev den stora kända The Rocks Market, som ligger nära Sydney Harbour. 

 

På söndagen letade vi oss fram till en marknad i Newtown, som vi trodde skulle vara en farmer's market, men det var tydigen bara på lördagar så nu var det en artisan market, massa hantverk.

Väldigt fina saker, men otroligt dyrt. En kille som hjälpte oss hitta dit påpekade detta, “a teatowel for 20 dollars”, och det var precis vad det kostade. Men vid pysselbordet fick vi lära oss hur man gör en origami-stjärna!

På måndagen var det tråkigt väder så då gick vi till Observatoriet som var lagom nördigt (alltså inte för mycket för att bli tråkigt, och då det ligger nära Harbour Bridge tog vi en liten promenad på den också. På tisdagen sprack det upp och blev riktigt fint och soligt. Jag hade hittills inte besökt Bondi Beach, och tyckte det var läge att göra det nu för första gången.

Det är inte en särskilt lång strand, ganska liten faktiskt, och därför är det förståeligt att det kan bli riktigt trångt där på helgerna. Det var ganska mycket folk på en vanlig tisdag med. Ett härligt sätt att tillbringa en vanlig tisdag på, och vi hade stannat ännu längre om inte “vindmaskinen” hade satts på helt plötsligt. Vid hård blåst kan sand göra ganska ont mot huden, och vi var inte de enda som flydde från stranden och knökade in oss i bussen tillbaka till stan.

Sedan var det bara att packa ihop och göra iordning för morgondagen, för dagen efter skulle vi upp tidigt för att flyga till Melbourne!