Australiensiska aventyret over...

Att jag har tillbringat hela 2 ar I Australien ar ganska svart att forsta. Samtidigt som det har gatt fort, sa har det aven hant massor.

Det senaste aret har jag framst bott och levt I Melbourne. Staden som ar kand for “four seasons in a day” - dvs. Vadret gar inte att lita pa, inte ens samma dag kan det var densamma. Vilket enligt mig ar en anledning till att Melbourne ar den mest kulturella/mangfaldiga staden I detta stora land – nar vadret och klimatet ar sa varieande och omvaxlande, lockar det till sig kreativitet och manga olika sorters manniskor. Man kan saga att jag kande mig som hemma ganska direkt!
I Melbourne ar det svart att ha trakigt. Det ar en tillrackligt stor stad for att ha allt det man behover, och det kandes som att det varje vecka var nat nytt stort event som skedde – vare sig det var Melbourne Cup, Grand Prix, International Comedy Festival eller olika musik-, film- och konstfestivaler. Och det ar en bra stamning I stan – folk ar ganska oppna och bryr sig inte sa mycket om du ser annorlunda ut.

Nar jag forst kom till Melbourne I borjan av september forra aret blev jag sangliggande I flera dagar, vilket inte ar det basta nar man bor pa hostel. Men sa fort jag kande mig battre, larde jag kanna massa nya vanner som alla kom till stan fran olika delar av varlden, for att jobba stanna ett tag, precis som jag. En annan observation jag gjorde I borjan var att de flesta stallen som t.ex. Cafeer o dyl/ spelar hiphop/funk. Yes!
Under de forsta manaderna larde jag kanna massa nya coola manniskor, och flyttade dessutom in I en frasch lagenhet med schyssta sambos I det basta omradet I stan – Fitzroy a.k.a. Hipster town! Det tog mig ett tag att hitta jobb, men efter 5 veckors intensivt jobbsokande fick jag ett ratt schysst jobb, I en sportbutik som framst saljer AFL-grejer (Australian Football League). Sa det blev till att snabbt lara sig vad denna konstiga sport gick ut pa, och alla lag osv. Jag gick till och med pa nagra matcher, och det ar faktiskt inte sa dumt.

Varen gick, och antligen kom sommaren, vilket rent vadermassigt fortfarande betyder instabilt vader, men trots allt var anda de flesta dagar varma. Min fodelsedag var den forsta varma sommardagen, och den tillbringades sjalvklart pa stranden. Jul firades tva dagar I rad, da vi under den tiden bodde med engelsman, tyskar och italienare. Det var valdigt trevligt, men alldeles for mycket mat under tva dagars tid! Men jag var valdigt nojd med att fira bade jul och nyar I goda vanners lag – och I sommarvarme!

Melbourne med sin goa, alternativa stil – och med manga schyssta stallen som spelar min musik – trivdes jag valdigt bra I. Men efter 7 manader, kunde jag inte langre jobba pa samma arbetsplats da man endast pa sitt working holiday-visum far jobba 6 man sammanlagt pa samma stalle. Dessutom borjade det bli host nu nar det var april, och vi var heller inte sakra pa ifall vi skulle fa bo kvar I samma lagenhet da hyreskontraktet skulle fornyas snart. Jag hade aven redan innan bestamt mig for att aka over till Perth igen, for att bo dar ett tag och spara ihop lite mer pengar sa att jag kunde aka pa roadtrip pa vastkusten innan jag var tvungen att lamna Australien. Sa efter att Nils akte I borjan av april, sade aven jag adjo till Melbourne och mina vanner nagra veckor senare. Jag ville ocksa lamna mina minnen av att ha bott I Melbourne medans de fortfarande var pa topp. Det var verkligen en fantastisk tid.


Perth – den svarflortade staden

Till Perth kom jag ganska bestamd pa att borja pa nytt. Vastkusten ar annorlunda fran resten av landet, och jag sag fram emot att lara kanna den. Det ar mildare vader I Perth, men deras “stormy season” drog igang valdigt tidigt, sa de forsta veckorna var det valdigt regnigt. Hostelet jag bodde pa var valdigt kallt, och det var heller inte sa bra stamning dar. Jag larde anda kanna lite goa folk, men det var inte forran jag flyttade darifran nagra veckor senare som jag verkligen kunde komma ifran den dar stamningen.

Perth var som sagt inte riktigt glad over att jag kom dit. Jag fick jobb I en sportbutik efter endast tva veckor, men inte alls manga pass I veckan. Jag letade aven efter nagonstans att bo, men de flesta stallena var antingen for dyra eller sa var de som bodde dar konstiga. Perth ar en ganska utspridd stad med inte den basta kollektivtrafiken sa, utan bil, blev det viktigt att bo relativt nara jobbet, som var centralt I stan.
En morgon vaknade jag och hade ett, vad jag trodde var, myggbett vid vanster armbage. Men endast efter nagra timmar svullnade hela min arm upp till tredubbel storlek, blev rod och kliade ordentligt. Jag kollade pa bettet igen, och det var visst ett spindelbett som jag maste ha fatt medans jag lag och sov. Detta ar inte det basta som kan ske I Australien, landet med alla sorters giftiga varelser. Sa jag gick till flera olika apotek for att fa rad och alla sade samma sak – ifall jag inte hade borjat ma illa och/eller fatt feberkanslor an, sa ar det inte livsfarligt. Jag vantade tre dagar till innan jag bestamde mig for att till slut ga till lakaren, som vid forsta asyn fragade ifall jag hade artrit. Jag svarade nej, och hon fragade mig skeptiskt: “Are you sure?”. Sa det var visst lite mer allvarligt an jag hade trott! Jag fick antibiotika utskrivet och efter en vecka hade det lakt.

Inte sa langt efter detta, blev min vaska stulen nar jag var pa en nattklubb. Helt plotsligt var den borta. Allt var I min vaska – mobil, ipod, planbok och PASS (da man maste ta med sig det som id nar man gar ut I Perth)! Passet var definitivt det varsta att forlora, da jag efter att ha mejlat ambassaden fick veta att det enda sattet att fa ett nytt pass var att aka till den svenska ambassaden I Canberra – pa andra sidan landet. Detta var inte de basta nyheterna, och hande dessutom precis innan en av mina basta vanner, Natalie, skulle komma pa besok fran Melbourne. Jag skulle egentligen aka med dom pa roadtrip langs med kusten, men med allt detta som hande, akte jag endast med I tva dar pa en liten stracka, ungefar 45 mil norrut, innan jag tog bussen tillbaka till Perth. Dock fick jag bra nyheter nar jag kom tillbaka – personalen pa nattklubben hade hittat min vaska! Allt var kvar forutom min iphone och ipod. Forutom detta var allt annat orort – och mitt pass var dar! Vilken lattnad. I efterhand var jag tvarsaker pa att det var en ur personalen pa klubben som snodde vaskan, tog det de trodde var vart nat, och slangde sedan vaskan I ett horn. Det hade iallafall kunnat vara mycket varre, nu kunde jag iallafall stanna kvar I Perth och jobba.

Jag borjade fa fler pass pa jobbet, och trivdes valdigt bra – vi var ett gott gang I ungefar samma alder som funkade bra ihop! Jag sag alltid fram emot att ga till jobbet, och brukade hanga kvar lite efterat. Dessutom hittade jag ett stalle att bo pa, som inte var alltfor dyrt och nara centrala Perth, med ett chilenskt par. Jag larde ocksa kanna en kille som var valdigt aktiv I swingdance communityn I Perth, sa jag borjade ga pa lindyhoplektioner igen.
Det borjade ga uppat igen. Tills jag en dag kommer till jobbet och mina managers ar nervosa – deras chef fran huvudkontoret I Melbourne ska flyga in redan samma kvall. Detta kan endast vara daliga nyheter, vilket jag sedan fick bekraftat via sms: huvudkontoret hade bestamt sig for att stanga igen butiken I Perth. Sa om tre veckor skulle vi alla vara arbetslosa.
I samma veva hade jag ocksa insett att mina housemates inte var sa himla roliga och schyssta som jag forst hade trott. De var inte lika sociala som de hade utgett sig for att vara, och hade konstiga regler som gjorde att det kandes som att jag var en tonaring I deras hus.
Sa med detta jobbesked kandes det som att det var sista straet for mig. Jag hade forsokt att assilimera mig till denna stad, som gjorde allt for att skjuta bort mig. Jag borjade fundera pa att aka tillbaka till Melbourne. Och det var som att nagon/nagot bestamde sig for att hjalpa mig – och jag fick, efter lite kampande, en chans att jobba for samma foretag, I en av deras butiker I Melbourne!

Det fanns inget annat alternativ: I mitten av juli flyttade jag tillbaka till Melbourne for mina sista tva manader I Australien.
 
 
Sista tiden I Melbs

Melbourne valkomnade mig med oppna armar: da jag redan hade att heltidsjobb som assistant manager, och lyckades bo tillsammans med samma manniskor (med nagra nya tillskott) I ett hus inte sa langt fran mitt jobb. Det var nastan lite for latt att flytta tillbaka!
Melbourne under vintern ar saklart annorlunda fran varen och sommaren, vilket jag ocksa var forberedd pa. Da inga byggnader har nagon som helst isolering, var det konstant kallt inomhus – om det var ca 15 grader utomhus var det nagon grad kallare inomhus. Det tog mig tva veckor att komma in I mitt nya jobb med mina nya kolleger. Jag sade farval till goda vanner, som lamnade australien for gott. Och forsokte njuta sa mycket av min sista tid som mojligt, samtidigt som jag forberedde mig for nya aventyr. Nar det var dags att aka ivag, hade mina housemates gjort en scrapbook at mig, med massa fina bilder fran hela min tid I Melbourne. Vi sade inte farval till varandra, utan det blev ett “see ya later” - for tillbaka till Melbourne kommer jag oavsett.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0