The Great Ocean Road

 
 
En sak man måste göra när man bor i delstaten Victoria är att åka på en road trip längs med södra kusten, på en sträcka genom vackra klippformationer och fina små semesterorter. The Great Ocean Road anlades till minne av de australiensare som stupade i första världskriget.
Jag, Nils, Stephanie (som vi träffade i NZ) och Krissi (som Steph träffade i NZ) hyrde en bil tillsammans över helgen. Många åker hela sträckan mellan Torquay – Nelson på några fler dagar än så, men vi hade inte tänkt att ta oss så långt. Vårt mål var att ta oss till den mest välkända attraktionen på sträckan – The Twelve Apostles – och sedan vända tillbaka.
 
 

På fredagen kom vi iväg vid lunchtid, och vädret var lite småmuligt så vi stannade till där vi kände för det. Vi stannade till lite extra i orten Lorne, där det inte hände så mycket förutom att de har en fin strand och några matställen.

På Great Ocean Road finns det ett antal ställen där man i princip är garanterad att se en vild koala eller två. Detta såg jag väldigt mycket fram emot, då jag fram tills dess inte hade sett en enda koala i Australien. Därför körde vi på en liten väg mot Cape Otway Lighthouse, som är Australiens äldsta fyr som fortfarande är i bruk. På vägen dit hade vi blivit tipsade om att det fanns vilda koalor i träden. Och mycket riktigt, ungefär halvvägs till fyren så såg vi massa bilar som parkerat vid vägkanten, och människor som tittar upp mot träden. Vilda koalor, lite överallt satt de, högt uppe i träden och dåsade till. Gulligare djur får man leta efter.
Själva fyren är det nog inte många som är intresserade av, det är koalorna som lockar mest folk, skulle jag säga. Särskilt med tanke på att det kostar att ta sig in till själva området där fyren ligger. Så vi gjorde som de allra flesta, vi körde upp dit och vände tillbaka, och såg några fler koalor.

Vi stannade i Apollo Bay över natten, i ett ganska mysigt hostel precis vid vattnet. De hade också elektriska bäddmadrasser ! Det är något som fler hostels i Australien borde investera i när det blir vinter, då det inte finns något som ens liknar isolering i de allra flesta boenden runtom i landet.
 
 


Dagen efter hade de en liten marknad, där vi njöt av lite godsaker innan vi åkte iväg igen. Nu var det definitivt bättre väder, och på eftermiddagen sprack det upp helt, så när vi väl kom fram till 12 Apostles så var det strålande solsken. Detta är kalkstensformationer som har formats efter lång tids erosion. Det verkar som att det, namnet till trots, endast har funnit 9 stycken formationer, men som nu har sjunkit till 7 efter att två stycken har kollapsat. Det fanns massor att se på vägen precis innan dessa, och efter med, landskapet är verkligen vackert.

Natten tillbringade vi på ett väldigt schysst, rent hostel i Port Campell, som endast ligger 5 min med bil från 12 Apostles, så på söndagmorgonen bestämde jag och tjejerna oss för att åka tillbaka för att se soluppgången. Då det är precis den tiden på året innan det slår över till vintertid så gick solen upp ganska sent, det räckte med att vi satte oss i bilen strax efter sju. Det var en dimmig morgon, och det var häftigt att se dimman över klipporna, och till slut se solens strålar över landskapet. Vi stannade längre än vi hade tänkt från början, och åkte sedan tillbaka till hostelet för att värma oss lite innan vi var tvungna att checka ut.
 
12 Apostles

Vi skulle nu börja åka tillbaka till Melbourne igen. Det blev, som tur var, ännu en fin dag. Nu när hösten är här i södra delen av Australien så är de fina, soliga dagarna inte så många längre. Vi åkte körde först lite längre bort till några andra klippformationer, som innan 1990 brukade kallas för ”London Bridge”. Efter att den smala delen som brukade hålla ihop den ena klippan med resten av fastlandet kollapsade, kallas det nu för ”London Arch” istället. Ett kort stopp för lite bilder på 12 Apostles i fullt solljus, och sen var vi på väg igen genom den fina, slingriga kustvägen.
 
London Arch

Kennett River är en liten plats där det i princip finns en kiosk och en caravan park. Enda anledningen till att folk skulle vilja stanna till där är för att platsen har koalor boendes i området, precis när man svänger in till campingområdet. När vi kom dit var de på plats, och det går inte att få nog av att titta på de slöa, gosiga djuren som kan sova i vilken position som helst uppe i träden!

I Apollo Bay stannade vi till en stund för att ligga lite på stranden, då vädret sprack upp. Klockan rann iväg, och när vi väl kom fram till Lorne igen hade Nils egentligen tänkt att surfa. Men vad vi inte hade tänkt på var att det var söndag, och att det inte är sommarsäsong längre. Alltså stänger alla surfbutiker tidigt. Nils fick iallafall nästan en halvtimme i vattnet med en bräda!

Sista stoppet innan Melbourne blev strandorten Torquay, där jag och Nils har varit förut då det är knappt 2 timmar bort från stan med bil. Här åt vi middag, och jag tror inte att det går att få tag på mörare kängurukött än på den restaurangen (kan låta konstigt, men kängurukött är egentligen ingen delikatess här, man kan köpa det i en vanlig matbutik) så det var lite imponerande. Och det var också ett trevligt avslut på en härlig ”weekend getaway” med ett gött gäng. Vi var tillbaka i Melbourne sent söndagkväll, trötta och nöjda.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0