tinak.blogg.se

Söndagen 18/11, på min födelsedag, skulle vi åka från Arpita och Aniish till Byron Bay. Snälla värdar som de är, fick vi en riktigt ordentlig födelsedagsbrunch innan vi åkte (Nils fyller år tre dagar efter mig). Japansk tempura på pumpa och zucchini, samt en chokladcheesecake och en jordgubbs-tartarpaj, som vi båda hade fått välja ur en vegansk kokbok. Så himla gott! Det tog oss ett bra tag att orka åka därifrån efter allt detta.

 

På vägen mot Byron bestämde vi oss för att köra en liten omväg förbi den lilla hippiestaden Nimbin. Så som jag har förstått det så är Nimbin en stad som började med att ett stort hippiekollektiv på 70-talet köpte området för att starta en liten "fristad" för bl.a. marijuanaodlande/bruk. Ännu idag är Nimbin största turistattraktion att det är Australiens "weed-capital", i jämförelse med t.ex. Christiania i Danmark. Det finns en polisstation i lilla Nimbin, men polisen väljer att låta det ske för annars hade de bokstavligen behövt arrestera varenda vuxen person i hela staden. Som ni kan förstå så brinner människor där för legalisering av cannabis, och i deras museum och i flertaliga butiker finns det många argument för detta i form av olika artiklar, dokumentärfilmer etc.

 

Sen eftermiddag/tidig kväll checkade vi in på vårt hostel i Byron Bay. Av de två amerikanska killarna som vi delade rum med, fick vi veta att hela staden med start från den helgen hade blivit invaderad av skolungdomar som precis har tagit studenten. I Australien kallas detta för 'schoolies', vilket är tre veckors långt lov där de som tagit studenten åker iväg i minst en vecka till en sommarstad och festar. Byron Bay är självklart en av de populära orterna att tillbringa sin 'schoolies'. En 15 minuters strandpromenad in till stan senare, och hela området kring Main Beach var fullt av 17-18-åringar som antingen var inne på den stora strandklubben och dansade, eller (för de minderåriga) dansade utanför på området med utomhusdj. Lite annan stämning än vad vi hade väntat oss, men vi gick in på klubben och beställde kalasmiddag. Efter det bestämde vi oss för att gå nerför huvudgatan, och i ett litet parkområde mitt i stan spelade en grupp bongotrummor för glatta livet. Det gick inte att motstå att ryckas med i rytmen, och jag var inte den enda som stod och dansade till trummorna. Andra musiker kom dit med olika blåsinstrument och spelade med, de bytte av varandra vid trummorna, ett tékök (i jämförelse med ett soppkök) fanns i närheten och bjöd på té, och det kändes som att de skulle spela hela natten. När vi gick därifrån senare på natten var det långt ifrån över. Och jag gick och lade mig förnöjt efter att ha haft en födelsedag i början av sommaren!

Dagen efter var vi bara semesterlata, låg på stranden och Nils var självklart i vattnet och surfade. Vi hittade ett litet juiceställe, Cane Bar, som sålde en massa hälsosamma drycker, alla med sockerrörsaft som bas. Sockerrören får de från lokala odlare, och när vi först kom dit höll en av ägarna på att lasta in en massa sockerrör i butiken. Tydligen innehåller sockerrörsaft 10 ggr mindre socker än t.ex. äpplen, men däremot smakar det otroligt mycket sötare.

 

 

På tisdagen lånade vi cyklar från vårt hostel och cyklade upp till The Lighthouse, som ligger på en hög udde ovanför stranden. Den enda anledningen till att det är en turistattraktion är för att det är Australiens östligaste punkt. Det är inte ovanligt att folk tar sig upp dit tidigt på morgonen för att se soluppgången.

 

 

På onsdagen var det Nils födelsedag, och även dags att checka ut från hostelet till ett annat välkänt hostel i Byron Bay, The Arts Factory. Inne i stan köpte vi lite gott från ett bageri, och hade en liten födelsedagslunch kombinerat med surf/strandhäng.

Precis ovanför Main Beach hade de satt upp tält för 'schoolies' och bredvid tältet satte de varje dag upp en volleybollplan på gräset, fritt att använda för alla. När vi gick dit var det ett gött gäng som spelade, och när vi hoppade in blev vi allt fler som kunde spela ganska okej, och det blev ett bra och roligt spel.

 

Tillbaka till Arts Factory, och vi hade hört ganska mycket gott om detta ställe då det har ett väletablerat rykte då det för 30 år sedan var ett väldigt kulturellt ställe (de har fortfarande en musikstudio på området som gäster kan använda sig av). Man kan lugnt säga att vi inte blev besvikna. Arts Factory är ett sånt ställe som man skulle kunna stanna på en vecka, nästan bara röra sig i området och ändå vara väldigt nöjd. Vi bodde i ett vanligt rum, men de har även vanlig camping, tipis och andra sorters boenden att välja mellan. Det är relativt stort, och omgivet av fin natur och en liten damm. Nästan varje dag hade de olika dagsaktiviteter som man kunde gå med i gratis, och på kvällarna hade de olika liveuppträdanden på baren på det lokala ölbryggeriet som också låg på området. Just den kvällen var det 'open mic night' och det var definitivt massa talanger som bodde på Arts Factory, så pass många att alla inte fick chansen att uppträda. Vi hängde med våra rumskompisar, två irländare och en tysk, som självklart skulle bjuda Nils på födelsedagsöl.

 

 vid caféet

Dagen efter, torsdagen, startade jag dagen med en av aktiviteterna det bjöds på, yoga utomhus precis vid dammen. Jag och Nils möttes sedan i deras mysiga café (som hade hur mycket gott som helst) för en bärsmoothie och banana pancakes. Sedan hade de en jonglerings-workshop, och jag kan stolt meddela att jag efter endast en timmes övande kunde jonglera ganska bra med tre bollar. Med tanke på att jag aldrig har jonglerat förut i mitt liv, var även de andra ganska imponerade. Efter lunch åkte vi och irländarna till stranden, för att sedan spela volleyboll med folk från dagen innan, och kvällen avrundades självklart med barhäng först inne i stan (som var fullt av 'schoolies kids') och sedan tillbaka på ölbryggeriet. 

 

På fredagen var det dags att checka ut för att sedan lämna Byron Bay, vilket för min del kändes tråkigt – ville stanna en natt till! Men detta hade vi bestämt inte råd med, så efter att ha gått på morgonyoga och ätit den goda caféfrukosten igen stack vi ned till stranden. Vi kunde inte stanna hur länge som helst, då vi var tvungna att åka tillbaka med en surfbräda och parasoll som vi hade lånat av Aniish och Arpita. Efter en sen lunch i Lismore åkte vi hem till dem, där vi fick ett glatt välkomnande tillbaka och vi fick se hur långt de hade kommit med byggprojektet. De bjöd oss på middag och vi stannade där för natten, vilket vi var glada över att få göra då det är mycket trevligare hemma hos dem än vårt andra alternativ, att stanna på en rastplats intill motorvägen. Igår sade vi ännu en gång adjö, och fortsatte vår bilresa söderut efter en riktigt bra vecka i Byron Bay. Stan med en riktigt skön stämning, väldigt laidback och ganska hippie men också med en stark surfkultur. Nu förstår vi varför den är en av de mest populära orterna på hela östkusten.