Förortsliv i Norra Sydney

Torsdagen 13/12, Luciadagen, och vi flyger från Melbourne tillbaka till Sydney. I en vecka ska vi volontära hos en familj i Linfield, en förort i norra Sydney. Suzy och David bor i en jättestooor och jättefin villa med lummig trädgård, tillsammans med sin dotter som precis har tagit studenten (deras två andra barn är redan utflugna). Vi fick kontakt med dem på samma hemsida som vi hittade Anish och Arpiita, men man kan lugnt säga att detta var en helt annan upplevelse.

Stämningen i huset var inte helt munter, vilket var förståeligt med tanke på att de har upplevt 10 dödsfall bland släkt/vänner det senaste året (varav ett skedde under den veckan vi var där). Dessutom var Suzy - Kvinnan i huset - ganska så stressad inför julhelgen då de skulle ta emot cirka 20 pers som alla skulle bo hos dem och fira jul tillsammans. Det var mycket som behövde städas och göras iordning innan dess, och i all stress blev vi smått utskällda vid två tillfällen, för att vi enligt henne "var för långsamma". Ganska konstigt att ställa sådana krav på volontärarbete, vilket hon självklart förstod själv också och bad senare om ursäkt. En annan lite obekväm sak var att det kändes som att vi smått blev tvungna att följa deras "diet" - de åt alla väldigt lite mat, och det dukades alltid fram ganska lite också. Jag är verkligen inte bekväm med att be om mer än det som redan står framme, så det blev ett par "smygrundor" till mataffären.

Men nu till det positiva! Eftersom deras hus är så enormt stort (delvis pga effektiv planlösning), fick vi sova i ett eget rum med en stor dubbelsäng, och hade dessutom ett eget badrum. Under de 7 dagar som vi var där jobbade vi endast 3,5 dagar. När vi var lediga fick vi massor av tips på vad vi kunde göra runtomkring Sydney, speciellt naturområden och utkiksplatser, och dessutom detaljerad beskrivning på papper på hur bäst kunde ta oss dit. Så det var ändå väldigt tydligt att de har hjärtat på rätt ställe, så att säga. Suzy jobb är också väldigt intressant - hon arbetar med att organisera och skicka iväg volontärer till en organisation som har skolor och TBC-kliniker i Indien och Östtimor. Då det främst är administrativt, jobbar hon hemifrån med datorn. Hon har dock varit och besökt ett antal gånger i Indien, och hennes äldre dotter har jobbat som volontär genom organisationen. De var för övrigt en väl berest familj.

Söndagen var vår första lediga dag, och då promenerade vi från en utkiksplats över Harbour Bridge, genom utkanten av Sydney Harbour National Park, till Balmoral Beach. Där satt vi och hängde lite på klipporna på en liten ö precis vid stranden.
På måndagen var det dåligt väder, då tog vi tåget och hoppade av precis innan Harbour Bridge så att vi kunde ta promenaden över bron in till city. Vi gick in på Sydney Museum, som var väldigt litet och stadspatriotiskt och förklarade bl.a. hur det kom sig att Sydney och Melbourne har blivit sådana rivaliserande städer. Melbourne är ju endast något mindre än Sydney och de ville båda utmärka sig på olika sätt, och eftersom Sydney fick sådana utmärkande turistsymboler och blev mer en amerikansk stadsmetropol, satsade Melbourne på kulturen istället.
 
 
 
På tisdagen var det riktigt fint väder, då tog vi färjan över till Manly, en härlig tur.
Självklart skulle vi till Manly Beach, som är en större strand än Bondi. Det visade sig vara ännu en vanlig dag på stranden - med hajvarning, brännmanetsvarning och varning för starka underströmmar. Och en ännu en härlig dag var det, Nils spelade beachvolley med ett gäng och jag försökte undvika trädens skuggor när jag bättrade på brännan!

Onsdagen städade vi hela huset hela dagen, och under de dagar vi jobbade var jag förundrad över hur många spindlar/spindelnät som kan bildas under ett och samma tak. Men i slutändan kändes det som att vi hade gjort skillnad och att Suzy tyckte att vi hade gjort en hel del skillnad. Och de var schyssta som lät oss bo och äta i deras hem, och var väldigt öppna med allt de hade gått igenom, och det gjorde stor skillnad då man kan ha mer förståelse.

Så kom torsdagen, och vi packade ihop, sade tack och adjö och åkte in till ett hostel i city igen. Nu bor vi på samma hostel som vi bodde innan vi åkte till Melbourne, det billigaste vi kunde hitta under denna julperiod som ändå har rätt bra standard. Ett bättre rum fick vi denna gång, så man kan ju inte vara allt annat än nöjd. Och snart är det sommar-jul! GOD JUL!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0